Mycket har hänt sen sist

Känner nu att jag har alldeles för mycket att skriva om, så det kan hända att det här blir ett väldigt roddigt inlägg. Vi får se.

Jag har ju inte helt hittat tillbaka till mig själv eller fått tillbaka min livslust efter missfallet. Så förra veckans torsdag var jag och pratade med en homeopat, för att testa om det skulle få min kropp i balans igen. Hon skrev ut några piller till mig och skall ta en kur på ungefär en och en halv månad. 

På fredagen var det dags för tjejkväll. Vi samlades alla hos Johanna och njöt av super god mat, som alltid, och pratade om allt mellan himmel och jord. Super trevlig kväll var det!

På lördagen var jag till Itis och lagade ögonfransar. Hon som lagade mina fransar var inte trevlig, åker aldrig dit igen, men är nöjd med slutresultatet.

På lördagkvällen sprang Laku på Nisse, så Nisse tappade andan. Jag trodde han bröt nacken, krampade och dog, för han låg där helt livlös, så jag fick panik och sprang med honom dinglande under armen och skrek "nej nej nej nej, herregud, nej nej nej" Sedan kom Tomppi och tog honom i famnen och sa att Nisse ju nog rör på huvudet och andas, så död var han inte.
Men jag var ännu i panik och tänkte att han fått inre blödningar så jag ringde till en bekant, som mötte mig i Kullo, och så körde vi till en veterinär som hon känner. Då kunde jag inte tänka på att jag själv jobbar på en veterinärklinik och att jag kunde ha ringt till någon av dem.
Nisse mådde väldigt illa och drägglade hela vägen dit. Då vi kom fram så kände veterinären igenom honom och konstaterade att inget var brutet och att han nog inte har några inre blödningar. Hon gav honom sedan två injektioner, en med vanlig värkmedicin och en opiat. Opiaten gjorde så han sovde hela kvällen och natten, han vaknade först kl.5.30 och flyttade på sig. Jag sov med honom i en extra säng som vi har, jag sov inte mycket den natten, vaknade hela tiden och kollade att han andades.

Söndagen var Nisse väldigt trött men orkade nog äta och leka lite. På måndagen däremot så hade han kviknat till och var villdare än någonsin. Skönt att se att han var i skick!

Torsdagen

På torsdagen fick Pottu följa med mig till jobbet, det var dags för henne att få vaccination. Före det kom patienter fick hon gå runt på kliniken en stund och se sig runt. Hon var en riktig bitch då vi skulle vaccinera henne, vi fick vara två stycken och hålla i. Hoppas man aldrig behöver ta blodprov av henne.
Min chef undrade "Varför är alla Lottes djur så otroligt söta?" Jaa.. bra fråga :)

Min chef hade köpt runebergare. Det är min bästa bakelse!

 Jag slutade tidigt, så hann ut med busungarna medan det var ljust. Nisse har lite svårt att springa då det kommit så mycket snö, men han är seg och låter inte det stoppa honom.

Nu sitter jag och väntar att klockan skall bli 19, så vi får åka med Laku på vattenlöpning. Före det borde jag kanske packa lite, vi skall imorgon på kryssning till Stockholm. Är inte direkt överlycklig över att bli instängd på en båt med 3 hulliganer ett veckoslut. Med hulliganer menar jag flickorna och Tomppis pappa. Men nog skall det väl gå helt bra.

Lakus dom

På måndagsmorgonen åkte jag med Laku till Malm för att få honom undersökt av en av landets ledande ortopeder. Jag ville få ordentligt svar på hur sönder han är.

Först kände ortopeden noggrant igenom Laku, och sedan röntgades han från topp till tå, 12 bilder allt som allt. Sedan kom domen: lösa höfter och "luupiikkin" i höfterna, de kan man inte göra annat åt än försöka hålla vikten och bra muskelkondition, samt ge värkmedicin livet ut. Ryggen, som jag trodde var sönder, var ok. Sedan kom chocken, båda armbågarna är helt skrot. De finns arthros i dem, lösa broskbitar och annat skrot och "luupiikkin". Det borde ha opererats före han fyllde 1år, idag blir han 4år. Det borde nu också opereras, operationen kostar mellan 1200-3000€. Frågan är väl om det lönar sig att operera? Sjukt är det nu och sjukt är det även efter operationen. Men sjukt får han ju inte ha. Synd att det inte är min hund, jag kan inte bestämma om hans öde.

Någon hade skvallrat åt J om att vi var där, så fick ganska elaka och barnsliga meddelande av henne. Nå, får se vad de kommer fram till, tycker hon skulle kunna släppa Laku och skriva över den i Tomppis namn. Det är ändå vi som sköter den och betalar allt och ser på hans lidande.
Skall bli intressant att se hur det här slutar, under tiden de inte kan komma fram till något så lider hunden. 

Liten uppdatering

Har inte kännt mig motiverad att göra så mycket på senaste tiden, har mest funderat på att sova. Nu efter att sovit relativt bra två nätter så skall jag försöka skriva om vad som hänt under senaste tiden.

Jane blev opererad för en vecka sen, steriliserad alltså. Allt gick bra och hon har återhämtat sig fint. Jag trodde att hon skulle sova hela kvällen efter operationen, men genast då vi kom hem så tänkte hon börja leka med Laku, så man fick vakta henne lite. Tratten får vara på ännu, iallafall på natten. Den stör Laku mera än vad den stör henne, Laku väckte mig på natten med att skälla för han vågade inte gå till vattenskålen och dricka när Jane låg i vägen med tratten.

På fredagen hade vi styrelsemöte på Rafale´s steakhouse, man fick nog inte sitta i lugn och ro för många firmor hade tydligen sina pikkujoulut. Men, jag åt världens godaste grisbiff. Vem kunde tänka sig att gris skulle vara godare än nöt? Tänkte att jag skulle välja något som jag normalt aldrig skulle betala för, och jag ångrar mig inte. Det är säkert bland det godaste jag ätit på en resturang.

Lördagen jobbade jag på mitt gamla sommarjobb, var skönt att slippa bort en stund hemifrån och tänka på annat en stund.

Har försökt få bra bilder på Nisse utomhus, men det är svårt för den lilla busen är ju aldrig stilla. Här springer han full fart ner till Britis på morgonkaffe. Efter söndagens morgonkaffe träffade vi grannens pappilon Chili som är ett halvår äldre än Nisse. De blev genast kompisar och Chilis lillmatte blev så förtjust i Nisse att hon ville att vi skulle komma till dem och leka. Efter lekstunden åkte vi till Soffan och lekte med henne. Hon tyckte Nisse var jobbig då han tog hennes assietter och bestick då hon "kokade" kaffe och coca-cola åt mig. Men de var ändå båda så snälla med varann.