Förlossningen

På torsdagkväll tog jag följande foto som jag lade ut på instagram och skrev "Högst 3 veckor tills han är här"

Klockan 3 på natten vaknade jag av mensvärk som kom och gick, tänkte då att "jaajaa det här är någo slags övningsvärkar som bara lurar mig att något är på gång". Nå det höll på i 3 timmar och när jag gick på vessan kom det slem och lite blod. Då tänkte jag "jaajaa nu kommer det slem, det kan det ju komma flera veckor före förlossningen" Sedan slutade värkarna och jag sov en stund. Efter några timmar kom värkarna tillbaka och jag la mej på soffan med en varm vetekudde. Nångång mitt på dagen hämtade Tomppi pizza och då hade jag ännu int regelbundna värkar. 

Efter det så kommer jag inte ihåg så mycket men värkarna började ta så sjukt att jag inte kunde koncentrera mej på netflix mera utan gick i en varm dusch. Då sa jag också till Tomppi att vi får nog åka in idag till BB så dom får se om något är på gång, men de kan nog hända att vi blir hemskickade. 

Nå, jag gick i duschen och där kändes värkarna inte lika starka så stod där en lång stund. Sedan ringde jag till BB och sa att jag nog vill komma in och kollas. Hon bad mig ta värkmedicin och komma tidigast om en timme. Under den timmen så blev värkarna starkare och kom oftare och jag kunde faktiskt inte tänka på annat än att andas mig igenom dom. I bilen på väg till BB kom 4 värkar  (det tar en kvart för oss att köra dit)

Vi kom in på BB halv 5 ungefär och då var jag 5cm öppen. Barnmorskan sa att jag får bli inne men att det nog kan ta en stund ännu innan något händer. Ungefär kl.18 kom hon och sa att hon vill titta hur långt det gått, då tror jag att jag har sagt att jag kan inte ligga stilla så länge att hon undersöker mej. Så vi gick till förlossningsalen och jag fick andas lustgas. När hon undersökte mej så gick vattnet, men har ingen aning om hur öppen jag var. Efter det här så tycker jag att allt gick väldigt fort. Plötsligt börjar det trycka så otroligt mycket och jag skriker "aaaah aj aj det trycker det trycker" Hon försöker säga att jag skall slappna av och försöker få mig att slappna av på olika sätt, men jag är helt i panik och kan inte slappna av alls, fast jag visste att jag måste göra det för att det skall gå framåt. 

Nå, eftersom jag är helt borta så bestämmer de sig för att ringa läkaren för att jag skall få spinal-bedövning. Efter många om och men kommer läkaren och snäser åt barnmorskan om det ena och det andra som hon inte gjort färdigt etc. (Tomppi har berättat vad han sa, jag kommer bara ihåg att jag fick en känsla av att han inte vill vara där och jag är jobbig) Spinalen hjälpte inte det minsta. Lustgasen var i princip det enda som hjälpte då jag andades den under värkarna. 

Kommer inte ihåg vad som händer sedan men i något skede får jag någon slags bedövning i livmodermunnen (?) Och sedan vill de att jag skall krysta. Men jag har väldigt svårt att känna hur jag skall krysta för det trycker helt fel tyckte jag. 

Så efter en stunds krystande och inget händer, annat än att jag får höra att han har svart hår, börjar jag gråta och säger att jag är så dålig. Nå, det var jag ju inte. Efter en stund säger jag att jag inte orkar mera, då är det 3 barnmorskor i salen med mig och de försöker kämpa på mig,  men efter att jag hållt på i ungefär en och en halv timme så bestämmer dom sig för att ta till sugklockan. 

Krystande tog allt som allt en timme 40 minuter och han föddes kl.00:26. Efteråt fick jag förklarat åt mig varför det var så svårt och vad som gjorde att jag kände en så konstig tryck-känsla. Han kom med ansiktsbjudning. Många såna slutar med akut kejsarsnitt.

En likadan förlossning vill jag inte vara med om, men jag vill gärna prova en då babyn kommer som den ska. Vi får väl se när nästa kommer :)

19.12 kl.00:26

Han är här nu.
19.12 kl.00:26 kom vår älskade lilla pojke.
Skriver om förlossningen i ett eget inlägg, men kan säga att den var inte alldeles för lätt, men allt gick bra och ut kom han.

Han är nu 3 veckor och 3 dagar gammal och vardagen börjar rulla på. Han vill helst inte sova någon annanstans än i min famn, så vi bor för tillfället på soffan. Men det är just nu bara skönt, snart blir det varmare så kan vi börja gå ut längre stunder.

Sova, äta, sova, äta :D

Idag är jag i vecka 38+5, dagarna går åt till att sova, äta, vila och försöka göra något med hundarna.

Har varit två gånger till rådgivningen sedan senaste inlägg och har gått upp ganska ordentligt i vikt de senaste veckorna. Det verkar inte ha någon skillnad vad jag äter eller gör, upp går jag riktigt ordentligt ändå. Nåh, det är bara att gå ner det sedan, att bebben mår bra är huvudsaken. Mitt blodtryck var även lite på högre sidan, men ännu inget alarmerande. Då jag mäter det här hemma så ät det alltid mycket lägre än på rådgivningen, så kanske jag är lite spänd där, eller så fungerar inte den vi har här hemma lika bra. Mitt magmått är nu 36cm.

Har även fått spjälsängen flyttad till vårt sovrum, första tiden får han sova i mammalådan. Den ser inte så mysig ut på bilden, BB-väskan är också så gott som packad och bebisens kläder som han skall ha på sig då vi kommer hem, mina egna kläder är ännu opackade, men det hinner jag ännu.

Rådgivningsbesök

På onsdagen var jag igen till rådgivningen på kontroll. Allt var nog bra och bebisen ligger nere och har tydligen fixerat sig. Jag visste nog att han hade flyttat sig neråt, för hans rumpa har åkt neråt och ibland när han är riktigt vild på kvällen, så känns det som om hans hand skulle komma ut mellan benen, På söndag kväll, efter att Soffi hade lekt doktor med mig, så var han jätte vild och jag skrek och hoppade till några gånger när han busa där inne, Det är nog en helt otroligt fin känsla att ha någon inne i magen.

Nåjaa..men tillbaka till rådgivings besöket. Jag har gått upp nästan 20kg, är några 100 gram ifrån. Min rådgivnings-tant sa bara att det är ju individuellt hur mycket man går upp, tur att hon inte säger så mycket om min vikt. Har hört om sådanna som i slutet av graviditeten får höra att de är alldeles för feta och måste börja se upp med vikten.

Har inte mitt rdg-kort här nära, men tror mitt magmått var 34cm, det har växt 1cm sedan läkargranskningen. Blodtrycket och bebins puls var bra och mitt blodsocker har hållts inom gränserna.

Nästa kontroll har jag på torsdagen om en vecka.

Babyshower

Mina söta vänner hade ordnat babyshower åt mej. Jag trodde inte det skulle bli någon sånn, men det var en trevlig överraskning. Vi åt gott och så hade de även förberett lite program, bl.a. fick alla en tutt i ett snöre runt halsen och om man sa ordet "baby" och någon märkte det så måste man ge bort tutten, den som hade flest tuttar runt halsen vann, men jag vet inte vem det var? Jag var iallafall utan tutt i slutet.

Sedan hade de också köpt en body som alla skulle rita på och så gissade alla vilken dag babyn föds. Vi får väl se om någon av dem har rätt eller vem som kommer närmast. De skulle även gissa hur stor omkrets jag hade på magen genom att klippa en bit av ett snöre, min lillasyster kom närmast, Dollans skulle säkert ha gått två varv runt mig. Vi mätade sedan med måttband min mage och den var 118cm, om jag kommer rätt ihåg. Jag är inte liten :)

Fick även en blöjkaka och ett gips så jag kan föreviga min "lilla, söta" mage :)

STORT TACK TILL ALLA SOM VAR MED! 

Läkargranskning

Nåjaa nu har jag varit på läkargranskning och samtidigt en snabb sväng till rådgivningen.
Idag är jag i vecka 35+0 och sedan senaste besök, för 18 dagar sedan har det kommit 3 kg till. Nå, jag springer ju inte omkring på jobbet 8 timmar varje dag mera, så det är ju klart det kommer lite kilon till nu, tänker inte ta någon stress över det.
Måttet på magen var idag 33cm och blodtrycket 107/77, exakt samma som förra gången. Bebisens puls var 140 och han ligger fortfarande med huvudet neråt, men har inte ännu fixerat sig. Han ligger alltså ganska högt upp ännu.
Livmodermunnen är ännu stängd men mjuk och livmoderhalsen är 1.5-2cm lång. Så enligt det är han inte påväg ut, men det skall han ju inte heller vara riktigt ännu.

Jag har städat lite idag och har bakat en kaka, till min lillasysters kalas, den håller nu på att svalna och sedan skall jag försöka hinna fylla den ännu idag. Skall ikväll till jobbet på lillajulsfest. Sov inte så bra inatt så tänkte nu ta en tupplur med Nisse på soffan.

Igår hade mina vänner ordnat en babyshower till mej, men skriver mer om den senare :)

Mammaledig en månad redan

Jag har tydligen varit mammaledig en månad redan. Det känns inte som det, tiden bara flyger iväg. Jag hinner inte alls med. Det är nog skönt att vara ledig, äntligen hinner jag fundera på att laga mat och kan vila då min kropp känns trött.

Lax med ångkokta rödbetor och potatis.

Igår sökte jag ut Libero-väskan från k-market, förut fick man den tydligen från BB men nu för tiden skall man söka den från en k-butik. På tal om väska så har jag börja fundera på om jag borde börja packa nånting i en BB-väska redan. Men jag tror nog det får bli till december att fundera på.

Ibland känner jag mig ganska sprick-färdig, som en ballong. Men det är nog en jätte ljuvlig känsla också, tänk att någon växer i min mage. Men det är också en väldigt konstig tanke.. TÄNK ATT NÅGON VÄXER INNE I MIN MAGE :O Herregud ändå! Hur kan det vara möjligt?! 

Förut har jag inte alls känt mig beredd på att ta hand om en bebis, och jag har tyckt att han kan hållas där inne så länge att jag blir "mogen", men någon dag i slutet av förra veckan så fick jag en känsla av att nu är jag färdig, nu kan han komma när han vill. Imorgon har jag rådgivning och läkar-granskning och jag vet inte hur jag skall kunna sova inatt, för det känns så spännande att höra vad de säger. Rådgivningstanten kommer antagligen att säga att min vikt ökat för mycket :) 

Andra och tredje mammaledighets veckan

Veckorna bara rusar iväg, idag har jag 47 dagar kvar till beräknade datumet. 47 DAGAR!! Det är ju ingenting. Enda spegeln vi har som man kan fota sig i finns i Miras rum, och det är sådär trevligt roddigt, men jag vägrar städa det.

Jag har klippt mitt hår, för första gången på 5år var jag till en frissa och klippa det. Jag sa att hon får göra va som helst, bara jag får fast det. Och jag är nöjd med resultatet, fast jag ser helt slut ut på fotona.

På veckoslutet var jag på inflyttningsfest, med halloween-tema, på Åland. Jag orkade inte satsa allt för mycket på att klä ut mig, då jag inte visste hur länge jag skulle orka vara på festen, ritade bara ett spöke på en topp. Ett väldigt sött spöke.
Min moster bor också på Åland, så jag bodde hos henne. Sängen jag sov i var så låg att jag hade svårigheter att komma upp ur den, så nog börjar magens storlek kännas så småningom. Underbart!
Min moster kom med samma båt över till Åbo, vi hade en liten hytt som jag inte kunde vara i för där var så jäkla hett. Istället gick jag runt och shoppade och satt i cafeterian och läste en tidning. Shoppade ett par byxor och en dreggel-lapp åt bebben och till mig själv en body-mist, lotion och duschcreme från Victorias Secret.

Eftersom jag inte längre orkar gå med hundarna så långa sträckor så har jag nu börjat anlita hundkonsulter från Akan för att gå med Jane och Laku en gång i veckan i en timme. Flickorna och Laku brukar iallafall vara trötta efter promenaden, Jane skulle bra kunna gå hur långt som helst, men det är ju ändå bättre än ingenting.

Jag har också varit på förlossningsförberedelse till BB. Det blev mera verkligt nu och känns mer skrämmande än förut, men har samma åsikt som före, tänker försöka så långt det går utan någon smärtlindring, Om jag kan andas lustgas så tänker jag använda mig av det, men tänker försöka klara mig utan epidural.

Nu sitter jag och väntar att klockan skall bli kvart före 12, då skall jag och Laku åka till Ekenäs och tävla i rally-toko. Jag hoppas verkligen att det är Lakus sista tävling i nybörjar-klassen, skulle inte orka tävla med honom mera.

Första mammaledighets veckan

Nu har jag varit ledig i en vecka. Fick höra av en bekant att han också skulle kunna vara mammaledig för det är ju så skönt. Visst är det ju skönt att vara ledig, det säger jag inte emot. Men det är ju inte som att vara ledig i "normalt tillstånd". Iallafall inte för mig, andra kan ju ha det lättare, men många har det också värre nog vet jag det. Men i mitt fall så har jag svårt att sova på natten, ligger vaken nått tag mitt i natten i några timmar alltid. Om jag sover på vänster sida så börjar höften värka, på rygg är det obehagligt att sova och ligger jag på högra sidan så får jag halsbränna. Och så måste jag såklart springa på vessan några gånger varje natt. Nå, inga problem, jag behöver ju inte fara iväg på jobb så kan ju sova en stund på dagen om det är riktigt illa. Sedan kan man ju tänka sig att det är skönt att vara ledig för då kan jag gå långa promenader med hundarna. Nej, det kan jag inte. Jag orkar inte. Jag orkar gå ungefär 1km och sedan börjar det trycka nere i magen och går jag längre så börjar det dra i vaderna. Jaa och så måste jag ju också hålla koll på mitt blodsocker.

Skriver inte det där för att klaga, så är det när man är gravid och jag har ju inga större problem, så jag skall vara nöjd. Men kan nog inte påstå att det är som en normal semester, som han kanske trodde.

Första veckan av min ledighet så har jag tagit korta promenader med hundarna, sett på filmer och hittat en ny serie att följa på netflix. Har också sorterat baby kläder enligt storlek och tvättat alla täcken och handdukar och spytrasor etc.

Provade också att göra grönkåls-chips på veckoslutet, de är nog helt okej. Hoppas nu också att de faktiskt är så nyttiga som de pratas att de är, men snart kommer det väl fram att grönkål orsakar cancer. Allt orsakar cancer nu för tiden. Suck!

Sista fredagen på jobbet och rådgivningsbesök

Morgonen började med rådgivningsbesök. Allt var bra. Jag är nu i vecka 31 och har gått upp lite på 12kg allt som allt. Måttet på magen är 29cm och bebbens puls 140. Han har tydligen lagt sig med huvudet neråt, kände hon.

Sedan pratade vi om hur jag känner inför förlossningen och jag konstaterade väl mest att jag inte funderar jätte mycket på den utan mera på allt där efter. Hur ammningen skall gå och hur det blir med sovande och all skötsel över huvudtaget. Jag sa till Tomppi på tisdagen att han måste förstå att jag behöver lugn och ro de första veckorna innan ammningen och allt börjar löpa. För jag är inte som hans ex som bara tar allt som det kommer och inte funderar desstu mera, men jag försöker nog lugna mig och tänka att det går nog bra. Så många som hittills har klarat av det så nog tammifan skall jag också göra det.


Nu sitter jag här på jobbet, min näst sista jobbdag och min sista fredag. Har nog inte riktigt ännu förstått att det snart är slut på dethär. Kommer kanske förstå det på tisdag då jag inte mera åker iväg på jobb. Jag har redan lämnat nyckeln här och städat ur mitt skåp. För på måndagen vill jag bara komma, vara här utan att tänka desstu mera och gå iväg snabbt, annars blir det nog bara tårar.

Sista sommarsemester-veckan

Förra veckan hade jag min sista sommarsemster-vecka. Började veckan med att fixa till mina ögonfransar. Tisdagen åkte jag till Sibbo för att först hälsa på hos mommo och sedan hos famo och fafa. Onsdagen gick jag på sockerbelastnings-test för att kolla om jag har graviditets-diabetes. Och fy fan, det visade sig att mina värden var för höga. Så nu är blodsockermätaren min nya, bästa vän.

Nåh, det visade sig, då jag började testa att det nog inte är så farligt. Mitt blodsocker hålls väldigt lågt, så verkar inte vara så "allvarligt". 

Onsdagen åkte vi med Dollan till Flamingo och tittade på filmen "Kätilö". Den var konstig, men nog bra, men det var mycket som man inte riktigt förstod hur det hängde ihop.

På lördagen åkte vi på 23 timmars kryssning, jag, Tomppi och mina yngre systrar. Jag och Tomppi hade ganska lyxig hytt.

Då mitt blodsocker hållts på en bra nivå så vågade jag ta efterrätt på båten. Och oj vad gott det var med popcorns-glass, bland det godaste och konstigaste jag ätit. Och, som jag trodde, mitt blodsocker steg inte heller efter att jag ätit glass och muffins.

På kvällen uppträdde Scandinavian Hunks. Nog är de ju helt trevliga att titta på, med man såg inte mycket för jag orkade inte tränga mig längst fram.

Utsikten från vår hytt-balkong.

Efter semestern har jag 3 veckor och en dag kvar på jobbet. Känns lite vemodigt. Men det blir ju ett nytt, spännande kapitel som öppnas i mitt liv efter det.

Tiden rusar iväg

Det känns som att det var igår som vi var på första ultran, efter det har tiden egentligen bara flugit iväg och magen växer så det knakar. Idag gick jag in i vecka 26, 104 dagar kvar till beräknade dagen. Är jag bered? Nej, absolut inte, men nog skall jag klara av det. På måndagen skall jag till rådgivningen på kontroll och på tisdagen på en föreläsning om barnskötsel och amning. Kanske det börjar kännas mera verkligt sedan.

Min chef sa till mig att min mage är större än många som skall föda riktigt just. Och en arbetskompis frågade om det inte är svårt att stiga upp ur sängen med en så stor mage. Kan nog inte säga att min mage känns av så mycket, i princip känns det väl som normalt, förutom att någon håller på och rör sig där inne. Har de senaste dagarna märkt att han börjar få mindre rum där inne och inte kan röra sig som förut, men nu känner jag också av alla rörelser för han kan inte gömma sig långt inne mera.

För en vecka sen var vid med Soffi i HopLop, försökte få foto på henne. Men det blev bara suddiga bilder. Hon frågade av mej "Vad älskar du? Älskar du glass? Jo, de gör du." Ibland undrar man vad det rör sig i den lilla gullungens huvud då det kan komma vad som helst när som helst. Hon är nog så rolig.

 För tillfället sitter/ligger vi med Nisse i soffan och ser på Temptation Island. Har missat många delar här emellan, såg de första men har inte följt med det så aktivt. Men jag förstår nog egentligen inte varför man skulle fara med dit. Kanske om man är ung och vet att ens förhållande inte ändå kommer att hålla, då kan man ju lika bra åka dit och ha roligt och bli brun. Förstår inte riktigt, kanske jag börjar bli för gammal för sånt.

Barnvagns problem och andra ultran

Var alltså på ultran för två och en halv vecka sedan. Nå, jag har inte vågat tala högt om vad jag egentligen har trott och känt om könet på bebisen, men nu fick jag det bekräftat. Vi ska få en pojke!

Jag har nog länge känt på mig att det är en pojke, men jag har ignorerat den känslan eftersom chansen skulle vara mycket, mycket större att det faktiskt skulle vara en pojke. Under ultran så lyckades jag hålla inne tårarna tills hon sa "Jaa, här ser vi en liten snopp. Grattis, ni ska få en pojke." Då tittade jag på Tomppi och sen kom lyckotårarna. Reaktionen skulle antagligen ha varit likadann om hon skulle ha sagt att det kommer en flicka.

Före ultran var jag så nervös så måste försöka hålla tankarna i styr genom att hålla mig sysselsatt med att sätta ihop vagnen. Först verkade det inte bli till nånting, men till slut fick jag alla delar på plats. Tror jag.

Min jobbskjorta håller på att bli för tight runt magen. Jag säger varje vecka att nästa vecka kanske den inte mera går på, men vi skall se hur länge den ännu går på. Har alltså två skjortor som jag håller som mina.

Spännande dag imorgon

Imorgon ska vi på andra ultran. Det blir så spännande att jag vet inte hur jag ska kunna sova inatt. Först hade vi kommit överens om att Tomppi inte behövde vara med, men på måndagen så överraskande han mig med att berätta att han tagit ledigt så han kunde komma. Roligt att han kommer med så får han se lillungen, han kan ju ännu inte känna av hur den rör sig.

Det är ju på andra ultran som man kan få reda på könet på bebben, om man vill. Först tänkte jag att jag inte vill veta, men jag har nog ändrat mig. För mig är det absolut ingen skillnad om det är en pojke eller flicka, men är det en pojke så blir jag nog lite chockad. Kan inte tänka mig att det skulle kunna komma en med snopp ur mig. Men det kan ju hända att den inte vill visa vad den är och då får vi bara vänta och se.

Första tydliga sparkarna på min födelsedag

På lördagen så kände jag med säkerhet några sparkar. Har säkert kännt tidigare men har inte vågat säga med säkerhet att det verkligen varit sparkar. Tydligen var bebben hungrig eftersom den satte igång och sparka då jag lagade mat. Eller så ville den bara önska mig grattis på födelsedagen.

På lördagen var det också tvilling-dop och två-års kalas. Sophie hittade ett par klackskor som hon provade. De var nog lite stora ;)

Sådant som man aldrig pratar om

Före någon nära mig blev gravid så trodde jag att graviditet gick till såhär: man har sex under ägglossning, det blir ett barn, i början kan mamman må illa och spy och senare kan man ha lite sjuk rygg och vara trött för att man bär mycket extra vikt.

Nu har jag lärt mig att det inte är så enkelt. För det första så kan det ju ta länge innan man lyckas bli gravid och för det andra så finns det ju många olika symptom man kan uppleva under graviditeten. Endel mår ju hur bra som helst och har inga andra "symptom" än att magen växer. Själv är jag nu i vecka 19 och de symptom jag hittills haft är att jag var otroligt trött och svag i början, någonstans i vecka 9-10 började det värsta lätta. Efter det kom halsbränna, förstoppning och minskad aptit. I något skede måste jag tvinga i mig mat och kände mig alldeles för mätt av t.ex. bara några jordgubbar. Ännu har jag egentligen ingen aptit, men det är lättare att äta nu, känner mig inte proppmätt av minsta lilla.

Det "roligaste" är att jag fått ökad behåring och håret överallt växer snabbare och är mörkare. Men det mest konstiga är nog ändå att det växer svarta tjocka hår ur naveln på mig.

Jag är ungefär halvvägs nu, få se vad som kommer hända under nästa halva.

Veckoslutet

På fredagen hade jag morgontur på jobbet, så hann njuta lite och ta det lugnt på kvällen hemma. Har en tid haft svårt att få i mig något att äta eller dricka. Har känt mig äckligt mätt hela tiden. Men nu har det börjat lätta, kan nog ännu inte stoppa i mig samma mängder som förut, men kan iallafall äta lite med jämna mellanrum. Jag har aldrig förut hört om att gravida inte skulle kunna äta (förutom kanske i början då endel mår illa) Men tydligen är det inte ovanligt att man känner sig äckligt mätt och måsta kämpa för att få i sig mat.

Magen har igen vuxit, tog bilden i vecka 14+4 :)

På lördagen var jag på mitt gamla sommarjobb och hjälpa till med disken. Hjälpte även till med att vakta nässelsoppan så den inte brände i bottnet. Lördagen var stekhet och i köket stog luften stilla, så som tur måste jag bara vara där tre timmar, för värmen tog nog på mer än förut, fast jag försökte dricka och få i mig något smått att äta med jämna mellanrum. Man måste väl bara erkänna för sig själv att man int kan hålla på som förr.

Söndagsmorgonen gick vi med Tomppis mamma ner till stranden så hundarna fick svalka av sig lite. Till och med Nisse vågade sig i, han vågade sig inte så långt ut att han simmade, men nog blev halva hunden blöt.

Efter promenaden åkte jag med Dollan till Jumbo och svalkade oss med en smoothie från Jungle Juice. Jag handlade nya gardiner till köket och Dollan köpte lite kläder. Sedan gick vi runt och tittade på baby-kläder, men det känns inte ännu som jag kan köpa något. Känns väldigt overkligt att det skall komma en bebis.

Vecka 14+0

Idag var jag till rådgivning och på läkargranskning. Rådgivningstanten tog mitt blodtryck och gav mig nästa tid som först är efter nästa ultra i slutet av augusti.

Läkaren hade en studerande med sig, hon försökte först hitta bebbens hjärta, men hittade ingenting. Jag hann nästan bli lite orolig, men jag tänkte att hon nog inte har så stor erfarenhet. Läkaren hittade hjärtat nästan genast, så allt är fortfarande bra med den lilla.

Jag var så glad efter besöket att jag grät glädjetårar hela vägen till jobbet.

Midsommaren 2015

Midsommar aftonen firades i Liljendal med Tomppis faster (som är gift med hans morbror) och hans andra morbror med fru och några av deras bekanta. Vi satt ute och grillade och avslutade kvällen med mölkky. Har aldrig spelat mölkky förut, men eftersom jag var den enda nyktra så gick det helt okej för mig.

Min outfit för kvällen. Nog har jag ju en liten kula redan :)

Midsommardagen och söndagen efter det umgicks jag mest med Soffi.. Fick även se Tomppis brors tvillingar för första gången, de var nog så små, så små. Soffi tyckte de var jätte gulliga och pussade dem så försiktit på huvudet. Hon hjälpte mig också att sköta Flora och Folke.

Vecka 12+3 ultra

Idag var vi på ultra undersökning. Bebben verkade må bra och allt var som det skulle vara. Var så konstigt att se ett litet kryp som sparkar och rör sig. Jag kunde inte förstå att det faktiskt är inne i min mage. Det känns så otroligt!