Inlägg nummer 100

Har inte kunnat skriva något inlägg på en vecka, för jag har funderat på vad jag skall skriva, då detta inlägg blir inlägg nummer 100. Men, har inte hittat på något bra att skriva om. Tänkte först att jag skulle fundera på vad som hänt sedan jag började blogga, men jag skrev ju just om mitt år 2014, och det skulle ju innehålla helt samma saker. Så inlägg nummer 100 (jee!) får bli ett helt vanligt inlägg.

Allright, sååå.. förra veckans lördag var vi med Nisse till Musti&Mirri på valpträff. Nisse hörde till gruppen som är under 7kg. Han satt eller låg nästan hela tiden i min famn, många tyckte han var skygg, men han låg nog bara helt lugnt där och tittade på de andra. Han vågade inte gå med ut på golvet för de andra valparna lekte ganska oförsiktigt, som ju valpar gör. Och det är ju ganska stor skillnad på en liten 1,9kgs phalene och en 7kgs bulldogg. Plus att valpar är ju ganska klumpiga, så Nisse skulle antagligen ha blivit påtrampad och sprungen på om han gått ut på golvet. Tänker nog ge feedback till Musti&Mirri att de kunde ha en grupp för under 4kgs valpar. Nisse var inte rädd, han är ju van med större hundar, men en yorkshire-terrier och en italiensk vinthund var så rädda att de bara skakade och vågade inte röra på sig och ägaren tycktes inte bry sig. Undrar om de hundarna fick mycket ut av att vara där..

Efter valpträffen åkte vi till Hertsby, först och träffa en 8 veckors corgivalp och 4st 4 veckors Australianpaimenkoira valpar och sedan till Turbo och co. Efter det skulle vi ännu en sväng till Ronda. Där slocknade Nisse på golvet, han hade ju varit på resande fot i 6 timmar så inte konstigt att han var lite trött.

Annars gick veckan lugnt, träffade min kusin från Åland och så var Sophie till oss på söndagen.
Jaa just det, så togs det ju blodprov av Laku också, för jag tycker att han har varit trött och druckit lite mera under en tid. Blodproven visade ingenting extra, skönt! Kanske han bara verkar vara så lugn då Nisse och Jane far runt som två små yra höns.

Påtal om höns, så har jag funderat på att till våren skaffa några. Men, då måste jag få någon som bygger en bur till mig.

Besök hos moster

Jag var med Nisse hos min moster på lördagen. Nisse lekte med deras labrador Tilda. Även om labradorer är lite klumpiga av sig, så gick det bra. Nisse är van att akta sig då stora hundar blir ivriga.

Jag ser inte min moster allt för ofta, så hon och jag har inte hunnit prata om mitt missfall och tiden efter. Så nu delade hon med sig av sina tankar kring det, hon är en före detta rådgivningstant så hon har erfarenhet av sådant. Hon sa bl.a. att jag absolut inte får tro att det är mitt fel att jag inte blivit gravid igen. Hon menade att bara för att Tomppi har två barn från förut, så behöver det inte betyda att inte hans "simmare" kan ha blivit slöare. Hon funderade över hans jobb och hur mycket kemikalier han får på huden och andas in varje dag. Sedan började hon räkna ut när jag har ägglossning och gav två dagar då vi skall försöka få till det. Hon sa att om hon nu har funderat ut det åt mej, så har jag en sak mindre att tänka på och stressa över.

Nisses hårda liv

På tisdagen då vi skulle gå och sova, hade Nisse ett stort problem. Han kunde inte gå i sin säng, för den var upptagen. Pottu the cat låg och mös i den. Stackars Nisse fick gå och lägga sig på annat ställe.

På onsdagen blev Nisse utsatt för en annan liten flicka. Grannens flicka tycker så mycket om Nisse. De har en Papillon som är halvt år äldre än Nisse. Hon råkade vara i Tomppis garage då hennes pappa var där och fixade på sin bil, så vi gick dit en stund med Nisse. Hon lekte med honom och tränade sitt. Nisse är nog så snäll med barn, de får göra vad som helst med honom. Hon ville att Nisse skulle komma till dom och hälsa på någongång och funderade över om Nisse och hennes hund kanske är småkusiner.

Nisse 13 veckor

Nisse blev 13 veckor gammal på fredagen.

Den här veckan har han börjat sova hela natten utan att pipa och väcka oss andra.

Han kan ganska bra sitta på kommando redan och så har vi börjat öva på att komma till sidan.

Vad som hänt under föregående vecka

Förra veckan utan flickorna slutade bra. Tomppi både tvättade och tankade min bil, sedan köpte han en tv åt mig till köket så jag kan se på tv även de veckorna då vi har flickorna. (De brukar ta över tvn de veckorna de är hos oss och jag hinner aldrig se på något som jag vill)

På onsdagsmorgonen då jag åkte till jobbet så kraxade Laku och det lät som om han hade något som irriterade i halsen, jag tänkte att där kanske var ett hårstrå som irriterade. Men kraxandet fortsatt då jag kom hem på kvällen, så han hade tydligen dragit hem kennelhosta då vi var hos ortopeden i Apex. Men kraxandet slutade för Lakus del på torsdagen, så det var inte allt för allvarligt för hans del. Nu är det bara att hålla tummar och tår att inte Nisse och Jane drabbas.

Resten av veckan gick i jobbets tecken, hann inte göra annat än jobba och sova och på jobbet hann man just och just ens äta. Alla ville sköta sina djur före jul-ledigheten och det verkade som om julstressen frätit på folks hjärnor för alla kom med konstiga frågor. Skickade på fredag meddelande till Tomppi "I need a drink.. eller egentligen karkki, choko, chips, glass limu, då jag kommer hem." Och då jag kom hem så hade de varit till butiken och köpt vanilj wienerbröd, karkki, glass och glögg till mig. Tydligen har julstressen frätit på hans hjärna på ett bra sätt, för han brukar nog inte vara så här mycket snäll på ett tag. Men man skall väl njuta så länge det varar.

Lördagen hann jag äntligen ta en lång promenad med Laku och Jane medan Nisse sov dagssömn.

Senare på lördagen tog jag ett snabbt pass på gymmet, jag var där helt ensam så prövade på hur mycket jag orkar lyfta i bänkpress. Där var färdigt 25kg på stången, det var tydligen för mycket, fick inte stången upplyft tillbaka, så måste på något sätt rulla den över magen och ställa mig upp och lägga den tillbaka. Tur som fan var jag ensam där, skulle ha varit väldigt pinsamt annars. 20kg gick lätt att lyfta, men skall nog försöka träna så att jag lyckas med 25kg, för de var ändå ganska nära att lyckas.

Efter gymmet åkte jag till Dollan för att prata om allt möjligt och titta på filmen "Maleficent". Jag visste inte att den handlar om den elaka fen från Törnrosa, den var nog riktigt sevärd.

Söndagen åkte vi med Jane till Lojo för att tävla på en inofficiell tävling i Rally-toko. Har inte hunnit träna så mycket under senaste tiden, Nisse har förståss tagit ganska stor del av min fritid, så nu var det skönt att få åka på tumanhand med Jane. Hon njöt säkert av att få all min uppmärksamhet. I början av banan var det lite spännande då det va ny hall med nya lukter, men efter några skyltar lyckades hon samla ihop sig själv och gick hur fint som helst. Vi lyckades samla ihop 89 poäng och kom på 4e plats och på utlåtande stod som kommentar att Jane var glad och viftade på svansen under banan :) Det var nog det bästa av allt!
Hade anmält Laku också, men han fick stanna hemma pga kennelhostan. Synd att han inte kunde åka med, han skulle säkert ha vunnit, för banan var inte svår.

På söndagskvällen tänkte jag att man borde försöka träna mera hemma med vad man har. Tomppi tyckte jag var komisk som låg på köksgolvet och lyfte hundarnas 15kgs matsäck med Nisse som personal trainer.

Men, bästa överraskningen på söndagen var att sötaste Soffi kom på besök, helt utan förvarning. Hon tyckte flickornas rum var roddigt, så hon började städa. 

Jag har även börjat försöka mig på att sticka ett par benvärmare.. får se vad det blir till.

Nisse 12 veckor

Idag blir Nisse 12 veckor gammal och vi passade på att ta en stå-bild av honom. Visst är han snygg? :)

Liten uppdatering

Har inte kännt mig motiverad att göra så mycket på senaste tiden, har mest funderat på att sova. Nu efter att sovit relativt bra två nätter så skall jag försöka skriva om vad som hänt under senaste tiden.

Jane blev opererad för en vecka sen, steriliserad alltså. Allt gick bra och hon har återhämtat sig fint. Jag trodde att hon skulle sova hela kvällen efter operationen, men genast då vi kom hem så tänkte hon börja leka med Laku, så man fick vakta henne lite. Tratten får vara på ännu, iallafall på natten. Den stör Laku mera än vad den stör henne, Laku väckte mig på natten med att skälla för han vågade inte gå till vattenskålen och dricka när Jane låg i vägen med tratten.

På fredagen hade vi styrelsemöte på Rafale´s steakhouse, man fick nog inte sitta i lugn och ro för många firmor hade tydligen sina pikkujoulut. Men, jag åt världens godaste grisbiff. Vem kunde tänka sig att gris skulle vara godare än nöt? Tänkte att jag skulle välja något som jag normalt aldrig skulle betala för, och jag ångrar mig inte. Det är säkert bland det godaste jag ätit på en resturang.

Lördagen jobbade jag på mitt gamla sommarjobb, var skönt att slippa bort en stund hemifrån och tänka på annat en stund.

Har försökt få bra bilder på Nisse utomhus, men det är svårt för den lilla busen är ju aldrig stilla. Här springer han full fart ner till Britis på morgonkaffe. Efter söndagens morgonkaffe träffade vi grannens pappilon Chili som är ett halvår äldre än Nisse. De blev genast kompisar och Chilis lillmatte blev så förtjust i Nisse att hon ville att vi skulle komma till dem och leka. Efter lekstunden åkte vi till Soffan och lekte med henne. Hon tyckte Nisse var jobbig då han tog hennes assietter och bestick då hon "kokade" kaffe och coca-cola åt mig. Men de var ändå båda så snälla med varann.

Veckans 3 positiva

Jag lever nog ännu, men min tid går åt till att jobba, försöka sova och träna rumsrenhet med Nisse.
Skall snart försöka hinna och orka skriva ett inlägg om veckan som gått, men tills dess så får det räcka med 3 positiva saker från veckan.

1. Jane återhämtade sig snabbt från steriliseringen.
2. Åt världens godaste grisfilé på Rafales Steakhouse på fredagen.
3. Var med Nisse och hälsade på sötaste Soffan på söndagen. De är två likadanna busungar. Fick bara suddiga bilder av dem.

Eat, sleep, shit, repeat

På söndagen åkte vi med Mira till Ekenäs för att titta på en valp och kanske ta hem den.

Och vem kan säga nej till en söt, liten, lurvig valp, som dessutom antagligen blir en bra hund att träna lydnad med? Iallafall inte jag, så vi kom hem med en valp. Den skrek några minuter i bilen, sedan var den helt tyst resten av vägen. Vi funderade på namn år valpen på hemvägen och kom fram till att den lilla lurvbollen skall kallas Nisse. Pisse-Nisse, Rump-Nisse.. kärt barn har många namn. Hittills har jag mest sagt "Nisu",

Nisse har visat sig vara en super trevlig valp. Jag frågade uppfödaren om det bara är lugnet före stormen, men hon menade att det är sådan som han är. Han sover, äter, kisar och leker. Mest sover han. Jag trodde första natten skulle bli en natt av skrikande, men sötnosen pep bara en liten stund och gick sedan och sova snällt i sin bädd. Första dagen fick han följa med mig till jobbet, där charmade han alla mina arbetskamrater. Av min 9 timmar långa arbetsdag så sov han 7 och en halv, väckte honom emellanåt för att gå ut och kissa eller äta och för att han skulle orka sova i bilen hemma.

Idag har Nisse fått vara hemma ensam en stund, Tomppi var hemma och jobbade så han kunde gå ut med honom på dagen. Senare på kvällen tittade jag och Nisse på "The Originals". 

Skall bli spännande att se vad det blir av det här lilla pyret, nu gäller det bara att kämpa med rumsrenheten och tuggande på saker.