Rally-toko tävling i Raseborg

För ungefär två veckor sedan var vi med Laku på det som jag hoppades skulle bli vår sista rally-toko tävling. Nå, det blev inte så. Han var inte alls med och jag fick ingen bra kontakt med honom, men det var nog bättre en tävlingen på sommaren som var ute på en gräsmatta. Vi samlade ihop 65 poäng, 5 poäng från godkänt. Lite harmar det, men å andra sidan, vad kan man, djur är inga maskiner. Antagligen är det något med mina hormoner eller liknande, för från den stunden som min mens borde ha börjat så har det inte gått att tävla med Laku. Förut var han ju en hund som blev bland de 5 bästa i alla tävlingar.

Vi skulle ha fått plats på en tävling i Janakkala nu på lördag, men bestämde mig för att tacka nej till den platsen och nu påriktit hålla tävlingspaus, iallafall 2 månader. Få se om gamla Laku kommer tillbaka då bebisen är ute.

I väntan på tavlorna de andra bilderna

Jane och Nisse var på en fotografering för hundar för ungefär 2 månader sedan. De två första bildena här beställde jag som filer, så att jag kan beställa foton eller andra saker av dem om jag vill, eller bara använda på nätet.

Igår fick jag ett mail om att tavlorna, magneterna och julkorten är påväg, men hon hade missat och satt för några magneter. Så för att jag nu måste vänta en stund på resten av magneterna så skickade hon 6st bilder alldeles gratis. Hon skrev också i mailet att mina tavlor såg så fina ut brevid varann att hon måste fotografera likadanna tavlor, med samma bakgrundsfärger, till sig på jullovet.
Nu är det bara att vänta på de riktiga tavlorna och bestämma vart de skall hänga. Har nog en tanke om var jag vill ha dem, men vi skall se om Tomppi går med på det.

Andra och tredje mammaledighets veckan

Veckorna bara rusar iväg, idag har jag 47 dagar kvar till beräknade datumet. 47 DAGAR!! Det är ju ingenting. Enda spegeln vi har som man kan fota sig i finns i Miras rum, och det är sådär trevligt roddigt, men jag vägrar städa det.

Jag har klippt mitt hår, för första gången på 5år var jag till en frissa och klippa det. Jag sa att hon får göra va som helst, bara jag får fast det. Och jag är nöjd med resultatet, fast jag ser helt slut ut på fotona.

På veckoslutet var jag på inflyttningsfest, med halloween-tema, på Åland. Jag orkade inte satsa allt för mycket på att klä ut mig, då jag inte visste hur länge jag skulle orka vara på festen, ritade bara ett spöke på en topp. Ett väldigt sött spöke.
Min moster bor också på Åland, så jag bodde hos henne. Sängen jag sov i var så låg att jag hade svårigheter att komma upp ur den, så nog börjar magens storlek kännas så småningom. Underbart!
Min moster kom med samma båt över till Åbo, vi hade en liten hytt som jag inte kunde vara i för där var så jäkla hett. Istället gick jag runt och shoppade och satt i cafeterian och läste en tidning. Shoppade ett par byxor och en dreggel-lapp åt bebben och till mig själv en body-mist, lotion och duschcreme från Victorias Secret.

Eftersom jag inte längre orkar gå med hundarna så långa sträckor så har jag nu börjat anlita hundkonsulter från Akan för att gå med Jane och Laku en gång i veckan i en timme. Flickorna och Laku brukar iallafall vara trötta efter promenaden, Jane skulle bra kunna gå hur långt som helst, men det är ju ändå bättre än ingenting.

Jag har också varit på förlossningsförberedelse till BB. Det blev mera verkligt nu och känns mer skrämmande än förut, men har samma åsikt som före, tänker försöka så långt det går utan någon smärtlindring, Om jag kan andas lustgas så tänker jag använda mig av det, men tänker försöka klara mig utan epidural.

Nu sitter jag och väntar att klockan skall bli kvart före 12, då skall jag och Laku åka till Ekenäs och tävla i rally-toko. Jag hoppas verkligen att det är Lakus sista tävling i nybörjar-klassen, skulle inte orka tävla med honom mera.

Måste avreagera mig lite

Skall skriva ett inlägg om min första vecka som mammaledig, men först måste jag avreagera mig lite. Ber på förhand om ursäkt för mitt språkbruk.

Men, jävla typer i den här *piiiiiip* byn som inte kan hålla sina *piiiip* hundar på egen gård. I de två närmaste husen bor det hundar och de kan när som helst komma på vår gård eller på vägen gående ensamma. Den ena är en schäfer och andra en collie, så inga små saker. Collien brukar komma och anfalla mina hundar genom staketet. En gång blev jag jävligt förbannad och sprang och jaga iväg den med en sopborste. En gång kom den springande, skällande emot mej och Jane då vi tränade på bakgården, och där är inget staket. Så jag tänkte att nu är det färdigt med den hunden, för problemet är ju alltså det att Jane är livrädd och väldigt osäker med andra hundar, och hon kör på fight istället för flight, så hon hugger före hon hinner ta reda på om den andra hunden är snäll eller inte.

Nå, den gången den kom springande mot oss så gick det bra. Jane sprang nog skällande efter den, men den sprang iväg med svansen mellan benen och Jane stannade vid gränsen till vår gård och kom tillbaka. Men det har ju lett till att jag har hjärtat i halsgropen varje gång jag rör mig utanför dörren.

Även ett par lapphundar som bor i längre in på vägen ställer till problem. Förutom att de kan springa lösa så har den ena en gång kommit och anfallit Jane och bitit henne i rumpan. Då var Jane alltså kopplad.

Det är konstigt att människor inte skäms och ser till att hundarna hålls på gården. Nå, Jane är den enda av våra hundar som inte ännu sprungit iväg. Laku var en gång på grannens gård, men jag märkte det genast och sprang efter honom. Jag har inte sett en ägare till någon av de andra då de varit lösa, inte ens hört att de ropat på hunden. Nisse har också några gånger sluppit igenom staketet på olika ställen, men då har jag sett till och gjort så att han inte kommer igenom där mera.

Misstag kan ju hända, men misstag kan hända 1-2 ggr/år. Sen är det inte misstag mera.

Nå, det största problemet är egentligen ingen av dehär, utan en jävla bulldog, eller egentligen ägaren till bulldoggen. De har en stuga en bit in på vägen mitt emot vår väg. Och pga av lapphundarna som bor längre in på vår väg så har jag alltid gått åt andra hållet.. Nå, nu kan jag inte det mera heller. Första gången jag råkade ut för bulldoggen var på påsken då jag gick med Jane och Laku och Mira med Nisse. Plötsligt kommer det en ensam bulldog gående emot oss mitt på vägen. Ingen människa syns till. "Jaha.. och vad fan gör jag nu" tänkte jag. Jag har en hund i var hand som är färdiga att bita om det behövs och en liten Nisse med en liten flicka som jag måste se till att inte får traumor. Som tur är så verkar bulldoggen inte bry sig så mycket om oss, den går nu där och snusar och tar det lugnt. Sedan efter en tid som känns som 5 minuter så kommer det en gubbe på en jäkla golfbil körande alldeles lugnt. När han kör förbi oss frågar jag om det är hans hund, han säger lugnt "jo", sen kör han vidare, så säger jag "dom här biter sen om den kommer nära". Hunden börjar sakta lunka efter honom och stannar då den är i bredd med oss, då börjar jag skrika åt den med väldigt grov röst "SCHAS, GÅ BORT!! GÅ IVÄG!!" Då äntligen stannar gubbjäveln och stiger av bilen och ropar på hunden. Då går vi iväg. Mina hundar var helt tysta under hela episoden, för de såg att jag hade situationen under kontroll, men skulle bulldoggen ha kommit närmare än en meter så skulle det inte ha gått lika bra.

Nåjaa, en annan gång då jag gick med Tomppis mamma så kom den jävla hunden igen gående mot oss på vägen. Då gick hon och förde hem den medan jag väntade med hundarna.

Och sista gången som den kommit var när vi igen gick med henne. Då såg vi att gubben stod på gården och så svängde vi eftersom vi vet att han har hunden lös då han är där. Men så ropade han efter oss "Har dom snusat på varandra" Så skrek jag "Nej, o de ska dom inte göra för dom här biter" Han svar var "Jahaaa då måst dom väl ha munkorg på" Då såg jag rött  så tur att Tomppis mamma var med, för annars skulle han ha fått höra vad jag tycker om honom, hans hundhållande och bulldoggar överlag.

Jävla typ, munkorg på mina hundar så att hans skall få springa kring byn som den vill?

Så nu har jag väldigt få ställen som jag kan gå med mina hundar, måste gå längs asfaltsvägen eller ta bilen nånstans. Nå, än så länge kan jag ta bilen, men vad gör jag sedan då jag vill gå med barnvagnen?

Nå, den dagen, den sorgen. Kanske hunden blir under någon bil före det, så som den springer mitt på vägen.

Och för att nu försvara Laku och Jane. De är inga monster. Men Jane blir jätte osäker då det kommer lösa hundar nära och då kan hon hugga. Laku vet jag inte om han skulle göra något, men vågar inte ta chansen. Och jag har ju inga problem att gå förbi andra hundar, så länge de är kopplade eller under kontroll.

Nisse 1år

På lördagen fyllde Nisse 1år. Vi hade en liten, liten bjudning. Jag hade bakat en fjäriltårta eftersom han är en fjärilshund.

Veckoslutet

På fredagen hade jag morgontur på jobbet, så hann njuta lite och ta det lugnt på kvällen hemma. Har en tid haft svårt att få i mig något att äta eller dricka. Har känt mig äckligt mätt hela tiden. Men nu har det börjat lätta, kan nog ännu inte stoppa i mig samma mängder som förut, men kan iallafall äta lite med jämna mellanrum. Jag har aldrig förut hört om att gravida inte skulle kunna äta (förutom kanske i början då endel mår illa) Men tydligen är det inte ovanligt att man känner sig äckligt mätt och måsta kämpa för att få i sig mat.

Magen har igen vuxit, tog bilden i vecka 14+4 :)

På lördagen var jag på mitt gamla sommarjobb och hjälpa till med disken. Hjälpte även till med att vakta nässelsoppan så den inte brände i bottnet. Lördagen var stekhet och i köket stog luften stilla, så som tur måste jag bara vara där tre timmar, för värmen tog nog på mer än förut, fast jag försökte dricka och få i mig något smått att äta med jämna mellanrum. Man måste väl bara erkänna för sig själv att man int kan hålla på som förr.

Söndagsmorgonen gick vi med Tomppis mamma ner till stranden så hundarna fick svalka av sig lite. Till och med Nisse vågade sig i, han vågade sig inte så långt ut att han simmade, men nog blev halva hunden blöt.

Efter promenaden åkte jag med Dollan till Jumbo och svalkade oss med en smoothie från Jungle Juice. Jag handlade nya gardiner till köket och Dollan köpte lite kläder. Sedan gick vi runt och tittade på baby-kläder, men det känns inte ännu som jag kan köpa något. Känns väldigt overkligt att det skall komma en bebis.

Nisse 9 månader 19.6

Vår lilla Nisse blev 9 månader 19.6. Han har börjat få längre päls och man kan nästan säga att han är rumsren, men bara nästan. Ännu händer det olyckor på natten ibland men det är inte ofta.
Vikten har inte ökat sen han var ett halvt år, han väger ännu 2,2kg. Hans bror väger 3kg.

Vad har jag gjort :D

Jäkla jag ändå!

Först går jag och lovar att Janes förra ägare får komma med och titta på tävlingarna på lördag. Jag är ju redan färdigt nervös pga av att vi är i en ny klass med Jane och så kommer ännu någon som jag känner med och tittar. Iiiiiik!

Sedan kommer det mail om att jag blivit vald till en agility-grupp som börjar i maj. Och jag, som efter förra kursen sa att nu är min agility-karriär slut, skrev som svar "Tack, vi kommer gärna!" Så nu börjar vi träna agility på lördag-morgnar kl.9:30.

Och som socker på toppen så anmälde jag Jane till ännu en rally-toko tävling. 3.5. i Lahtis.

Det har varit en effektiv dag idag.. Suck!

Lakus första officiella trävling

Laku startade sin officiella rally-toko tävlingskarriär i Esbo. Banan var relativt lätt och vi kom igenom med bara 2 små fel, så vi fick 98 poäng av 100 möjliga. Under veckan gäller det att träna på att han skall lägga sig ner, utan att först sätta bakdelen ner.
Jane har sin första tävling i öppenklass på lördagen. Vi skall träna på att från sittande ställa sig upp och sedan skall jag gå runt henne. Och så skall vi träna på att hon skall använda sin bakdel i svängar till vänster. Och så borde det tränas på att även hon skall lägga sig ner utan att sätta sig före.

Känner mig smått stressad över allt som Jane borde lära sig. Men jag tänker inte ta så stor stress över den här tävlingen, för den kom ju lite oväntat och lite för fort på, så vi tar det som det kommer.

Om någon vill se film från min och Lakus tävling på lördagen, så finns den här: https://www.youtube.com/watch?v=_YWuMAfho3U

En kul överraskning var att Nisses bror kom med på tävlingarna, som besökare. Jag fick hålla honom i famnen då hans matte tävlade med sin tax. Han väger nästan 1kg mera än Nisse. Lill-Nisse väger bara 2,3kg

Lill-Nisse är föresten en horder. Tomppi sa "Om man söker något så finns det i Nisses säng" Han samlar alla leksaker till sin bädd.

Påskledigheten

Påskledigheten började med att jag var och fick mina ögonfransar uppdaterade. På fredagen förberedde jag Jane inför lördagens rally-toko tävling och så gick vi med Mira och Nisse på Nisses första riktiga länk. Och såklart måste det komma en jäkla lös-springande bulldog och störa oss. Men allt gick bra, den höll sig på en meters avstånd och som tur verkade Jane inte bry sig så mycket om den.

På lördagen var jag med Jane hela dagen i Tammerfors på rally-toko tävling. Före vår tur var Jane så nervös och osäker att hon inte ens kunde sitta. Hon bara tittade på mig med stora, förskräckta ögon och ville bort. Men, jag försökte mitt bästa med att få henne att slappna av och tydligen lyckades jag eftersom vi samlade ihop 93p/100p och steg till en högre klass.
Så nu blir det att träna nya skyltar, nästa tävling är redan 18.4 i Raseborg.

Det var en väldigt lätt bana, men svår för en nervös hund och matte.

På söndagen tog vi det lugnt och vilade. På måndagen åkte vi och tränade och Nisse fick för första gången komma med till träningsplanen.

Livet ler igen

Funderade länge över rubriken till det här inlägget, men så bestämde jag mej för att skriva inlägget först och sedan fundera över rubriken.

Jag har nu 3 tävlingar inbokade med Jane och en med Laku. Så den här veckan har gått åt till att träna och träna och träna. Det är roligt att se hur det går framåt och hur Jane njuter av att träna och vara med mig. Just nu tränar vi mest på att hon skall använda bakdelen ordentligt i svängarna. Idag fick jag lite coaching av Maria, vi tränade 2 timmar utanför Musti&Mirri, i duggregn och kyla. Nu sitter jag med en kopp tee och sjuk hals, men det var det värt. Fick många tips och peppande ord. Hon tror att vi kan komma långt, själv är jag inte så säker. Vi får väl se,

På onsdagen började sista veckan på min homeopatiska kur. Har hållt på nu i litet på en månad. Jag har själv märkt stor skillnad på hur jag mår och hur jag sover. Jag vaknade upp en morgon och kände att liver ler igen, att andas känns inte längre tungt och jag kunde njuta av solen och det håller på att bli vår. Nu känner jag att jag kan njuta av nuet och se något positivt i att ännu inte blivit mamma. Nu hinner jag åka runt Finland och tävla med hundarna, nog kommer barnet sedan då min kropp är redo.

Jag har också sovit mycket bättre, både somnat bättre och sovit bättre. Förut om jag vaknade på natten så kunde jag ligga vaken i flera timmar och fundera och grubbla över allt möjligt. Nu om jag vaknar så somnar jag ganska snabbt om igen.

Bästa av allt är att Tomppi har sagt att jag har varit mycket bättre och trevligare.

På torsdagen köpte jag en blomma till mig och min homeopat. Skall se hur länge den överlever min behandling. 

Janes nästa tävling

Jag och Tomppi pratade idag, i bastun, om vad jag måste ändra för att klara mig igenom nästa rally-toko tävling med Jane. Vi skall på nästa tävling 11.4 till Esbo.

Vi kom fram till att jag måste vara tydlig med de kommandon jag ger och jag måste tro att det lyckas. Hat fått höra så många gånger att Jane kan nog men hon känner för stor press från mej.
Nu tänker jag upprepa varje dag för mej "Jane kan och jag kan. Vi kan allt. Vi är bäst och tillsammans klarar vi allt." Kanske om jag präntar in det i min hjärna så kanske det lyckas. Det skall lyckas. Vi skall byta klass nu. Det är vår tur nu att gå vidare till öppen klass.

Jag och Jane är så väldigt lika. Båda har dåligt självförtroende och är försiktiga och osäkra. Och det blir bara värre på tävlingar under press.
Dessutom kräver jag för mycket av mina hundar och mig själv. Jag jämför mig med sådanna som tävlar på landslagsnivå och det borde jag sluta göra.

På alla tävlingar som vi varit på så har jag sett massor med fel i min egen prestation, men tyckt att de andras varit perfekta. Ändå har vi alltid hamnat bland de bästa. Men jag är väl inte nöjd förrän det blir fulla poäng, vilket aldrig kommer att hända med Jane. Med Laku kunde det vara möjligt att få fulla poäng. Snart kan jag börja tävla med honom, bara ägarintyget kommer på posten.

Veckoslutet

Lördagen började för mig och Nisse med valpträff i Musti&Mirri, medan de andra i huset åkte till simhallen. Nisse tyckte att det var roligare att leka med mig än med de andra valparna, han hämtade leksaker till mig. Men det tycker jag bara är bra, jag har tydligen gjort något rätt.

Efter valpträffen tog jag tag i en sak som jag skjutut upp en tid, städande av kaninernas bur. Jag hade en stund två hjälpredor, men de orkade inte så länge.

På kvällen funderade jag fram och tillbaka om jag skulle tvätta Nisse före söndagens utställning eller inte. Jag bestämde mig för att tvätta honom. Han tyckte inte det var så roligt. I Lidl hittade jag en intressant yoghurt med toffee popcorn smak, det var bland det äckligaste jag smakat på. Usch! Rekomenderar inte!

Uställningen på söndagen gick bra, Nisse vann sin bror och blev bäst i rasen och fick hederspris. Inte så dålig start på hans utställningskarriär.

Då jag kom hem från Kouvola, hade Tomppi gjort något som han aldrig gjort förut, och som jag aldrig skulle kunna tänka mig att han skulle göra. Han hade köpt rosor åt mig, kvinnodagen till ära.

Jane 4 år

Tisdagen 3.3. blev Jane 4år. Det firade vi med agility-träning på kvällen. Tränaren gjorde en bana åt oss och sa att vi själv skall fundera hur vi skall springa banan. Som vanligt så var Jane jätte duktig men jag kan inte ännu tänka hur det är bäst att jag springer. Tränaren frågar alltid av mig varför jag tar den längsta vägen runt hindren, mitt svar är "jag vet inte" för då jag är på banan så bara springer jag och skiter i vilken väg som är längst.

Jane väntar på att få komma in i hallen och träna

Rally-toko träning i Salo

Söndagen spenderade jag med Jane i Salo. Vi var på en rally-toko skolning som hölls av Krista Karhu. Det kändes lite tungt att stiga opp tidigt på en söndagmorgon och köra hela vägen till Salo, men det var nog verkligen värt det.

Krista sa bl.a. att Jane är mycket "ohjaajaherkkä", och det är både bra och dåligt. Hon vill göra allt för mig, men blir osäker om hon gör rätt eller fel, för att jag tydligen stirrar på henne hela tiden. Så hon sa att jag måste lita på att hunden gör rätt, för hon kan nog, och så skall jag titta frammåt och inte ner på hunden. Sedan sa hon också att man måste lära hunden att det inte är så farligt om man gör fel och måste ta om en uppgift. Det skall inte vara så att hunden "skäms" och blir ännu mera osäker om man måste göra om något.

Sedan tränade vi även på att hunden skulle lägga sig ner snabbt, alltså så att den inte sitter först och sedan lägger sig, utan lägger sig direkt från stående.

Jag åker gärna på hennes skolningar igen, hennes sätt verkade passa mig och Jane bra.

Nurse Lotte on duty

Idag har jag fredags-kvällstur, har jobb ännu i 10 minuter, sedan får jag stänga och ta veckoslut. Idag har hela dagen gått åt till att fundera på om en klänning är blå-svart eller vit-guld. Jag röstar på blå-svart, förstår inte hur någon kan se den som vit-guld.

Imorgon har jag ingenting annat inplanerat än träff med Dollan och så tänkte jag, efter 2 månader av att bara ha tränat hemma, ta mig till gymmet. Kanske nyårslöfte-tränarna har lugnat ner sig nu och man rymms in.

På söndagen skall jag med Jane på rally-toko skolning i Salo. Det blir spännande att höra vad vi får för tips. Igår tränade vi kommande klassens skyltar med en bekant och hon gav i hemläxa att träna Jane så att hon kan röra sin bakdel bättre. Vi fick i uppgift att träna på ett tvättfat. Kan försöka lägga upp filmer om hur det går.

Men bara så ni vet, klänningen är för fan BLÅ!!! Inte vit. BLÅ!