Mitt år 2014

År 2014 har varit det tyngsta i mitt liv. I januari bestämde vi oss för att försöka skaffa en baby, efter 3e försökte uteblev min mens och jag fick positivt resultat på graviditets-testet. Fy fan vad jag var lycklig, men trött, sov massor och kunde bara tänka på att sova. Hann tillome med ett första besök på rådgivningen, den beräknade dagen skulle vara 31.12. Åååh en nyårsbaby!

Jag anade hela tiden att något inte var som det skulle, det var en känsla som jag hade från början. I vecka 9 gick jag på ultra för att se om allt var som det skulle eller om min känsla i magen stämde. Och jo, jag hade rätt, det fanns inget levande foster i magen. Graviditeten avbröts med mediciner. Efter det bröt helvetet ut i mitt huvud. Hela sommaren och hösten led jag av panikattaker, häftiga humörsvängar, grät många gånger i veckan, kände att jag inte dög till något och ville inte göra något annat än ligga i soffan och titta på serier. Jag orkade inte träffa människor och de jag träffade fick bara höra om mitt "barn" som jag inte skulle få och hur dåligt jag mådde, så kände att jag inte orkade träffa folk för tyckte inte de behövde höra om mina problem.

På sommaren åkte jag för första gången över till Tallin, så nu har man sett det. Vi åkte även på en liten minisemester till Åland några dagar. I slutet av sommaren gick jag på två bröllop. Mådde illa av alla gravida magar där.

I september började jag tävla med Jane i rally-toko, det gick bra för oss och det fick mig att tänka på annat. Jag gick även till en zen-coach som fick mig att acceptera min sorg och gav mig medel för att gå vidare. Jag orkade även börja träna mera igen på LadyLine och det hjälpte mig säkert också upp ur det djupa mörkret.

I oktober hade jag en vecka vintersemester. Jag ägnade hela veckan åt mig själv, gick bl.a. på fotvård och färgade ögonfransarna och -brynen. I slutet av veckan åkte vi med Tomppi en natt till Flamingo och besökte spaet där. Det var verkligen vad vi behövde, för en gångs skull fick vi ägna oss åt bara varandra, inga hundar eller barn eller bilar att laga.

I slutet av november kom Nisse, vår lilla phalene, hem. Efter det har jag mått mycket bättre, även om jag de två första veckorna var så trött att jag därför var på dåligt humör.

Det är skönt att kunna lämna år 2014 bakom sig och gå frammåt mot ljusare tider. Men om man måste hitta något positivt från det föregånde året så kan man väl säga det att jag har kommit mycket närmare endel människor pga av min kris och mitt och Tomppis förhållande har tagit sig till en helt ny nivå.

Jag och solstrålen i mitt liv, min systerdotter.