R.I.P Pottu

Måndagen 10.8. blev Pottu påkörd av en bil. Tomppis mamma hade hört av grannen att en grå katt låg vid vägkanten, så hon åkte och tittade och hämtade hem Pottu. Jag har ännu inte klarat av att gå till graven eller tänka desstu närmare på att hon faktiskt är borta. Men så småningom måste jag acceptera det och tänka igenom det.

En ny katt kommer aldrig.

Barnvagns problem och andra ultran

Var alltså på ultran för två och en halv vecka sedan. Nå, jag har inte vågat tala högt om vad jag egentligen har trott och känt om könet på bebisen, men nu fick jag det bekräftat. Vi ska få en pojke!

Jag har nog länge känt på mig att det är en pojke, men jag har ignorerat den känslan eftersom chansen skulle vara mycket, mycket större att det faktiskt skulle vara en pojke. Under ultran så lyckades jag hålla inne tårarna tills hon sa "Jaa, här ser vi en liten snopp. Grattis, ni ska få en pojke." Då tittade jag på Tomppi och sen kom lyckotårarna. Reaktionen skulle antagligen ha varit likadann om hon skulle ha sagt att det kommer en flicka.

Före ultran var jag så nervös så måste försöka hålla tankarna i styr genom att hålla mig sysselsatt med att sätta ihop vagnen. Först verkade det inte bli till nånting, men till slut fick jag alla delar på plats. Tror jag.

Min jobbskjorta håller på att bli för tight runt magen. Jag säger varje vecka att nästa vecka kanske den inte mera går på, men vi skall se hur länge den ännu går på. Har alltså två skjortor som jag håller som mina.

Spännande dag imorgon

Imorgon ska vi på andra ultran. Det blir så spännande att jag vet inte hur jag ska kunna sova inatt. Först hade vi kommit överens om att Tomppi inte behövde vara med, men på måndagen så överraskande han mig med att berätta att han tagit ledigt så han kunde komma. Roligt att han kommer med så får han se lillungen, han kan ju ännu inte känna av hur den rör sig.

Det är ju på andra ultran som man kan få reda på könet på bebben, om man vill. Först tänkte jag att jag inte vill veta, men jag har nog ändrat mig. För mig är det absolut ingen skillnad om det är en pojke eller flicka, men är det en pojke så blir jag nog lite chockad. Kan inte tänka mig att det skulle kunna komma en med snopp ur mig. Men det kan ju hända att den inte vill visa vad den är och då får vi bara vänta och se.

Sista semesterveckan

Sista semesterveckan skulle bli lugn och jag hade inget inplanerat. Men den blev allt annat än lugn och jag hade nog program varje dag.

På måndagen måste jag åka med Ronda till jobbet för hon hade börjat dricka mycket och var lite slö. Vi tog blodprov som skickades till Tyskland, undersökte urinprov och tittade på hennes livmoder med ultran. I urinprovet syntes ingenting annat än att hon dricker mycket, det var alltså ganska utspätt. På ultran syntes livmodern lite mer än den normalt gör, men inget alarmerande. Men vi bestämde att jag skulle komma tillbaka på tisdagen på ny ultra för att titta om den skulle ha blivit större.

På tisdagen åkte vi igen till mitt jobb och då hade blodprovssvaren kommit, njur- och levervärdena var underligt bra, med tanke på att hon ätit kortison i 5år. Det ända som var avvikande var inflamationsvärdet som var aningen förhöjt. Ronda var mycket piggare på tisdagen så vi antog att det inte var något akut. På ultran så syntes livmodern lika som på måndagen, så vi kunde utestluta livmoderinflamation. Men eftersom inflamationsvärdet var högt så beslöt vi att börja antibiotika-kur, eftersom hon bra kunde ha urinvägsinfektion som inte syntes i urinprovet för de var så utspätt.


På onsdagen åkte jag till en bekant för att se vad hon hade för mammakläder och babykläder. Kom nog hem med 3 mammaskjortor och några bebisplagg. Kvällen spenderade jag med att titta på vagnar och till slut beställde jag en Jovi Air och en sitter.

Torsdagen umgicks jag med Sophie och Zacke på förmiddagen och sedan tog jag det lugnt resten av dagen.

Fredagen så åkte jag igen för att se hur det var med Ronda. Hon mådde bra och hennes drickande hade minskat. Så antagligen var det bara urinvägsinfektion och inget värre. Efter det åkte jag till Johanna och satt där i några timmar och pratade och sedan åkte jag till Lina för att köpa en baby-bilstol av henne. Gick även igenom hennes baby-kläder och det slutade att jag kom hem med nästan alla hennes gamla kläder, så jag kommer nog inte behöva köpa mycket kläder de första måndaderna.

Nisse skulle hjälpa mig att gå igenom alla kläder som jag kom hem med från Lina

Lördagen plockade jag blåbär med Anna och sedan blev det 50 + 60 års kalas i Mörskom. På söndagen hjälpte jag mamma att ta hand om Soffi och Zacke i några timmar och sedan gick jag med de stora hundarna på länk med Dollan. Min mage har nog växt lite, för min dragkedja sprack upp på min huppare.

Summa sumarum så har det varit en fartfylld vecka och jag har fått nästan allt skaffat till bebisen. Kan inte säga att jag är utvilad och energifylld och kommer ha mera ork på jobbet än före semestern, men skall nog bli skönt att få fara på jobb igen och gå tillbaka till vardagen. Om 7 veckor tar jag ut min sista sommar-semestervecka och sedan är det knappast många veckor kvar tills min moderskapsledighet börjar.