Vad har jag gjort :D

Jäkla jag ändå!

Först går jag och lovar att Janes förra ägare får komma med och titta på tävlingarna på lördag. Jag är ju redan färdigt nervös pga av att vi är i en ny klass med Jane och så kommer ännu någon som jag känner med och tittar. Iiiiiik!

Sedan kommer det mail om att jag blivit vald till en agility-grupp som börjar i maj. Och jag, som efter förra kursen sa att nu är min agility-karriär slut, skrev som svar "Tack, vi kommer gärna!" Så nu börjar vi träna agility på lördag-morgnar kl.9:30.

Och som socker på toppen så anmälde jag Jane till ännu en rally-toko tävling. 3.5. i Lahtis.

Det har varit en effektiv dag idag.. Suck!

It goes on

Nu är det snart ett år sedan jag plussade och började vänta på min älskade nyårs-baby. Jag väntade så jag var alldeles galen av glädje och iver. Men så några veckor senare kom slaget i ansiktet, där var inget annat än ett befruktat ägg, som aldrig skulle bli något mera än bara ett jävla ägg och en spermie.

Det var då mitt liv ändrades. Från att ha varit en glad Lotte, som väntar med iver på att bli gravid och gläds åt att äntligen ha hittat en man, som man vill bilda familj med, blev jag Lotte som varit med om ett missfall. Jag blev Lotte som hatar alla som är gravida och inte kan umgås med barn. Jag blev en som mittiallt kunde bryta ihop totalt och inte fungera på en hel dag. För att inte tala om hur rabiat jag var då jag väntade på mensen och då den började.

Under ett år har jag jobbat med mig själv, och jag kan nu säga att jag är starkare än någonsin förr. Jag tar inte skit och jag står för hur jag är, vad jag är och vad jag vill. Min längtan efter barn finns nog ännu, men jag har lärt mig att leva med tanken att "det kommer då det kommer" För tillfället vill jag mest bara träna med mina hundar. Påriktit! Nu kan jag säga det och mena det. Inte fan har jag tid med ungar och sådant nu, vill ju komma framåt med Jane i rally-tokon.

Och fy vad det är skönt att äntligen inte varje dag känna sig dålig för att man inte lyckats producera ett barn. Jag har ju producerat två rally-toko hundar under tiden och har en valp som är väldigt lovande. 

Och skulle jag ha min baby så skulle jag ju älska hen, menar inte så. Men jag ser något positivt i att inte ha hen just nu. Och lill-Nisse skulle antagligen inte bo hos oss om det kommit en bebbe.

Positivt tänkade is the shit!

Lakus första officiella trävling

Laku startade sin officiella rally-toko tävlingskarriär i Esbo. Banan var relativt lätt och vi kom igenom med bara 2 små fel, så vi fick 98 poäng av 100 möjliga. Under veckan gäller det att träna på att han skall lägga sig ner, utan att först sätta bakdelen ner.
Jane har sin första tävling i öppenklass på lördagen. Vi skall träna på att från sittande ställa sig upp och sedan skall jag gå runt henne. Och så skall vi träna på att hon skall använda sin bakdel i svängar till vänster. Och så borde det tränas på att även hon skall lägga sig ner utan att sätta sig före.

Känner mig smått stressad över allt som Jane borde lära sig. Men jag tänker inte ta så stor stress över den här tävlingen, för den kom ju lite oväntat och lite för fort på, så vi tar det som det kommer.

Om någon vill se film från min och Lakus tävling på lördagen, så finns den här: https://www.youtube.com/watch?v=_YWuMAfho3U

En kul överraskning var att Nisses bror kom med på tävlingarna, som besökare. Jag fick hålla honom i famnen då hans matte tävlade med sin tax. Han väger nästan 1kg mera än Nisse. Lill-Nisse väger bara 2,3kg

Lill-Nisse är föresten en horder. Tomppi sa "Om man söker något så finns det i Nisses säng" Han samlar alla leksaker till sin bädd.

Påskledigheten

Påskledigheten började med att jag var och fick mina ögonfransar uppdaterade. På fredagen förberedde jag Jane inför lördagens rally-toko tävling och så gick vi med Mira och Nisse på Nisses första riktiga länk. Och såklart måste det komma en jäkla lös-springande bulldog och störa oss. Men allt gick bra, den höll sig på en meters avstånd och som tur verkade Jane inte bry sig så mycket om den.

På lördagen var jag med Jane hela dagen i Tammerfors på rally-toko tävling. Före vår tur var Jane så nervös och osäker att hon inte ens kunde sitta. Hon bara tittade på mig med stora, förskräckta ögon och ville bort. Men, jag försökte mitt bästa med att få henne att slappna av och tydligen lyckades jag eftersom vi samlade ihop 93p/100p och steg till en högre klass.
Så nu blir det att träna nya skyltar, nästa tävling är redan 18.4 i Raseborg.

Det var en väldigt lätt bana, men svår för en nervös hund och matte.

På söndagen tog vi det lugnt och vilade. På måndagen åkte vi och tränade och Nisse fick för första gången komma med till träningsplanen.