Jag har ju inte helt hittat tillbaka till mig själv eller fått tillbaka min livslust efter missfallet. Så förra veckans torsdag var jag och pratade med en homeopat, för att testa om det skulle få min kropp i balans igen. Hon skrev ut några piller till mig och skall ta en kur på ungefär en och en halv månad.
På fredagen var det dags för tjejkväll. Vi samlades alla hos Johanna och njöt av super god mat, som alltid, och pratade om allt mellan himmel och jord. Super trevlig kväll var det!
På lördagen var jag till Itis och lagade ögonfransar. Hon som lagade mina fransar var inte trevlig, åker aldrig dit igen, men är nöjd med slutresultatet.
På lördagen var jag till Itis och lagade ögonfransar. Hon som lagade mina fransar var inte trevlig, åker aldrig dit igen, men är nöjd med slutresultatet.
På lördagkvällen sprang Laku på Nisse, så Nisse tappade andan. Jag trodde han bröt nacken, krampade och dog, för han låg där helt livlös, så jag fick panik och sprang med honom dinglande under armen och skrek "nej nej nej nej, herregud, nej nej nej" Sedan kom Tomppi och tog honom i famnen och sa att Nisse ju nog rör på huvudet och andas, så död var han inte.
Men jag var ännu i panik och tänkte att han fått inre blödningar så jag ringde till en bekant, som mötte mig i Kullo, och så körde vi till en veterinär som hon känner. Då kunde jag inte tänka på att jag själv jobbar på en veterinärklinik och att jag kunde ha ringt till någon av dem.
Nisse mådde väldigt illa och drägglade hela vägen dit. Då vi kom fram så kände veterinären igenom honom och konstaterade att inget var brutet och att han nog inte har några inre blödningar. Hon gav honom sedan två injektioner, en med vanlig värkmedicin och en opiat. Opiaten gjorde så han sovde hela kvällen och natten, han vaknade först kl.5.30 och flyttade på sig. Jag sov med honom i en extra säng som vi har, jag sov inte mycket den natten, vaknade hela tiden och kollade att han andades.
Men jag var ännu i panik och tänkte att han fått inre blödningar så jag ringde till en bekant, som mötte mig i Kullo, och så körde vi till en veterinär som hon känner. Då kunde jag inte tänka på att jag själv jobbar på en veterinärklinik och att jag kunde ha ringt till någon av dem.
Nisse mådde väldigt illa och drägglade hela vägen dit. Då vi kom fram så kände veterinären igenom honom och konstaterade att inget var brutet och att han nog inte har några inre blödningar. Hon gav honom sedan två injektioner, en med vanlig värkmedicin och en opiat. Opiaten gjorde så han sovde hela kvällen och natten, han vaknade först kl.5.30 och flyttade på sig. Jag sov med honom i en extra säng som vi har, jag sov inte mycket den natten, vaknade hela tiden och kollade att han andades.
Söndagen var Nisse väldigt trött men orkade nog äta och leka lite. På måndagen däremot så hade han kviknat till och var villdare än någonsin. Skönt att se att han var i skick!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar