Början av min vintersemester

Min semester började med Pettson och Findus. På lördagen åkte vi till Esbo för att titta på teatern "Findus flyttar ut" på Unga Teatern. Flickorna tyckte om den. Jag fick flaschbacks då vi steg in i huset, vi måste ha varit med lågstadie där nångång och sett på någon pjäs, men jag kan inte minnas vilken.

På måndagen åkte flickorna iväg och jag fick min efterlängtade "egna tid". Morgonen började med ett pass bodypump. Efter det fick jag min första fotvård i mitt liv, men absolut inte den sista. Skönt att bli ompysslad emellanåt!

På tisdagen tog jag först en lång, skön promenad med hundarna och sedan åkte jag och färgade mina ögonbryn och fransar. Det är första gången jag har färgat mina ögonbryn, jag blev faktiskt ganska nöjd.

På kvällen åkte jag på ett pass Bodybalance och hämtade samtidigt mitt pris, som jag vunnit på en facebook-tävling, en liten handduk. Och då jag kom hem tittade jag för femte gången på filmen The Duchess.

Idag har jag lunchat med Dollan på Sabaai. Super god mat! Sedan var det dags för att åka till Sibbo och hälsa på mofa, mamma och Ronda.

Nu har jag halva semestern kvar. På veckoslutet har jag ordnat en överraskning för Tomppi. Han vet inte vad som händer, bara att vi åker hemifrån kl.15 på lördagen och han skall ta med simbyxor.  

Veckans 3 positiva

1. Efter zen coachingen känns det som att en sten fallit från mitt bröst, allt känns mycket lättare.
2. Träffade sötaste Sophie både lördag och söndag.
3. Det har kommit nya avsnitt av världens bästa komediserie, Modern Family, på Netflix.
   (Jag älskar Netflix)

Hann med mycket på torsdagen

På torsdagen åkte jag direkt efter jobbet till Ladyline för att mäta mitt kroppsfett, muskelmassa etc. 43kg har jag, enligt vågen, i min kropp. Jag tyckte det lät mycket, men hon förklarade att nästan allt är ju muskler, låren, armarna, ryggen osv. så nog blir det ju många kilon. Mängden vätska i kroppen var på den lägre sidan och fettprocenten normal, men skulle gärna få gå ner 2%. Skall mäta pånytt efter julen och se om det blivit någon förändring.

Efter  mätningen sprang jag ner till Instrumentarium efter mina nya glasögon. Det tar nog en tid innan jag blir normal med dem, de känns mega stora jämfört med mina förra.

Efter det satt jag en stund på cafe picnic och åt en batong, sedan åkte jag till Tolkis för att vara med om min första zen coaching. Jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig, men det kändes befriade att få tala med henne och känna efter vad min kropp vill.

Jag fick som "läxa" att nästa vecka, då jag har semester, låta min sorg ta den plats den behöver, och lyssna på den och acceptera den som den är. I slutet av veckan skall jag sedan börja göra saker för mig själv och känna efter vad den andra sidan i mig vill, den sidan som vill gå vidare. Låter kanske som humbugg i endels öron, men jag tror det är precis vad jag behöver.

MEGA glasögon :D 

Klarat 4 och en halv dag utan

Det här med att vara utan karkki, choko och limu visade sig vara svårare än jag tänkt. Har haft huvudvärk nu i två dagar, kan ju bero på annat också, och är trött och lättretlig.

Men, jag har klarat mig, har hållt mig från att äta något sött. Det svåraste är på eftermiddagen när man är trött och geishan, som finns på jobbet, skriker efter en.

Idag steg jag opp tidigt för att fara till punttis före jobbet. Tänkte att jag för en gångs skull skulle få vara i fred och göra mitt program i lugn och ro, men, där var nästan mera folk än på dagen. Så det lönade sig inte alls, kunde lika bra ha blivit kvar under täcket och sova lite längre.

Imorgon skall jag och mäta min fettprocent, muskelmassa etc. Blir spännande! Sen blir det att jobba på och mäta igen och hoppas att det blivit bättre.

Skall även söka ut mina nya glasögon imorgon, skall bli skönt att ha glasögon som hålls på näsan. De som jag har nu faller av om jag böjer ner mej. Efter det skall jag på något som kallas zen coachning. Är inte helt säker på vad det går ut på, men det är någon slags terapi (?) metod med vilken man skall komma på vad man skall göra för att må bättre och man lär sig lyssna på sin kropp och vad den vill. Kanske jag är klokare imorgon då jag varit där. Det kommer att bli intressant och givande hoppas jag.

Veckans 3 positiva

Dags att se tillbaka på veckan som gått och klämma fram 3 positiva saker från denna vecka.

1. Hann träna på Ladyline 3 gånger den här veckan. 
2. Blev tredje med Laku på en inofficiell rally-toko tävling. 
3. Har bestämt mig för att sluta äta karkki och dricka bara vatten eller mjölk (förutom om det är fest). Två första dagarna har gått bra. Nu är det bara att fortsätta.

(4. Fick på lördagen höra, av en som känt Jane sedan hon kom från Italien, att hon nuförtiden ser så glad ut. Att hon utstrålar glädje med ögonen. Min prinsessa <3 div="">

Lakus första tävling

Var idag på min och Lakus första rally-toko tävling. Den var inofficiell så resultaten gör man inte så mycket med, men roligt att prova hur Laku fungerar på tävling i en hall.

Nå, det gick ju skit bra. Vi fick 99 poäng (av 100) och blev på 3e plats. Ett minus poäng kom för att Laku satt sig snett.

Resultatet firades med middag på Amarillo.
Nu sitter jag och tittar på Vampire Diaries, medan tackan brinner bakom mig och bastun håller på att bli varm.

Kloka ord som jag borde få in i mitt huvud

Så här skrev en av mina vänner på fb "Elämä jatkaa kulkuansa, tapahtuipa mitä tahansa.
Tulee syksyjä ja uusia keväitä.
Tärkeintä on kaiketi oppia nauttimaan juuri tästä hetkestä ja pyrkiä tekemään elämästään juuri sellaisen, millaisen itse haluaa."

(fritt översatt "Livet går vidare, vad som än händer. Det kommer höstar och nya vårar. Det viktigaste är att man lär sig njuta av just den här stunden och försöker göra sitt liv till precis sådant som man själv vill")

Jag har ibland svårt att njuta av nuet, att bara vara, och inte tänka på vad som hänt eller fundera över vad som kommer att hända. Det går inte en dag som jag inte tänker "Varför måste just jag bli av med min baby? Det borde ju ha varit min tur nu. Alla andra får baby hela tiden, varför inte jag?" Det går inte en vecka som jag inte gråter över det. 

Tiden läker alla sår sägs det, det tror jag inte ett dugg på. Tror jag kommer ta med den här sorgen till graven.

MEN, nu jävlar ska ja börja njuta av livet. Jag skall börja fundera på annat än bebisar, den kommer när den kommer, den kommer inte snabbare då min kropp är såhär lessen och stressad. Jag tänker satsa på att gå ner några kilo, för att få något annat att tänka på. Jag tänker njuta av naturen, mina djur, min familj. De som finns, de som är viktiga.  

För just nu så känns det som att jag stänger ut många och mycket, går misste om många erfenheter och mänskor. Inte njuter av hösten så mycket som jag kunde. Inte njuter av att jag världens finaste och bästa djur. Inte njuter av att vi är satans bra på rally-toko (HALLÅ LOTTE, 89 och 94 POÄNG!! Endel kan bara drömma om sådanna siffror) Och speciellt inte njuter av min sambo. Stackarn har fått ha en helt galen flickvän det här året, ändå har han varit snällare än någonsin.

Positiva saker från veckan som gått

Har igen kommit in i en period då jag har svårt att tänka positiva tankar. Det är så lätt att bara koncentrera sig på allt negativt, även om det finns dubbelt mera positivt som man kunde ta energi av. Så nu tänkte jag att jag varje vecka skall börja skriva 3 positiva saker från veckan som gått. Det här inlägget gäller då förra veckan.

1. Gick bra med Jane i Rally-tokon.
2. Fick spendera söndags förmiddagen med Sophie.
3. Tomppi sa att vi skall fara ut och äta, bara han och jag, den här veckan.

Vilken hundras är du?

Vi funderade en gång på jobbet över vilken hundras man är mest lik. Jag funderade en stund, men kom inte på vilken ras jag är mest lik. Då sa Heli "Lotte är en dvärgpinscher". Ju mera jag funderar över det destu mera kommer jag på att det stämmer ju perfekt.

Jag kan vara liten och ynklig, men ibland tror jag att jag är större än vad jag är och har min egen vilja. Jag skäller ordentligt då jag skäller och ibland kanske lite för ofta. De som jag inte tycker om så vet nog om det, och igen de människor som jag tycker om, så tycker jag faktiskt om och gör allt för.

Det tar en stund för mig att bli bekväm med nya människor och miljöer. Jag tycker om att ligga under täcket och ha det varmt och skönt, helst nära någon som jag tycker om, men jag trivs också med att röra på mig, så länge det inte är för kallt.

Rally-toko tävling i Karis 11.10.

Jag och Jane deltog i vår andra rally-toko tävling på lördagen. Före tävlingen tittade jag på banan, det var många olika svängar hit och dit, vilket i princip är lätt, bara man inte går i lås och snurrar åt fel håll.

Vi var andra paret in på banan. Genast i början så gjorde jag nånting så att remmen for mellan frambenen på Jane. Då fick jag panik, började skratta och tappade koncentrationen en stund så Jane började snusa på marken. Jag trodde att vi nog blir underkända pga att remmen hela tiden blev spänd. (Man får inte röra hunden så jag kunde inte ta bort remmen)

Någonstans i mitten av banan så lyckades Jane röra sina tassar så att jag fick bort remmen och efter det gick det bra, men trodde ändå inte poängen skulle räcka. Till min förvåning så fick vi mera poäng än första gången. Vi lyckades få 94poäng den här gången. En godkänd tävling till så byter vi klass.

Minuspoängen kom från att Jane satt och låg snett. Det är inget vi haft problem med förut. Förhoppningsvis är det bara något tillfälligt, men i den här tävlingen berodde det säkert mycket på att jag inte koncentrerade mig på hunden utan funderade på remmen och hur många poäng vi skulle få.

Nu gäller det bara att försöka få plats på ännu en tävling till. Det kommer inte att vara lätt. Platserna till nybörjar klassen fylls på några sekunder. 

KC Professional Colormask

Prövade igår för första gången att försöka få lite färg i mitt hår, utan att färga det, med hjälp av KC Proffessional color mask. Det finns 13 olika nyanser, jag valde Pepper. Det gav nog en röd nyans i håret, men inte för mycket. Är nog nöjd med resultatet! S

Skall nog pröva Coffee-nyansen också någongång.

Ärrä-pussi och kejsarsnitt på jobbet

På söndagen blev jag sugen på pizza, så vi åkte och köpte pizza. Just då vi skulle svänga in till pizza-resturangen så såg jag en pojke som gick med en ärrä-pussi i handen. Då blev jag sugen på en sådan, visste inte att de fanns såna mera. Så Tomppi fick gå och köpa en åt mig, medan jag hämtade ut pizzan.

Den var inte så god som jag kom ihåg.

På tisdagen föddes den här lilla, söta chihuahua pojken hos oss på jobbet. Han var ensam i magen, så han hade blivit så stor att han inte kunde ut den normala vägen, så det blec kejsarsnitt.

På lördagen skall vi med Jane på rally-toko tävling till Karis, så det blir att träna lite igen. Nu har vi nästan mera press på oss än förra gången, eftersom förra gången gick så bra. Men så länge vi håller oss över 70 poäng så är jag nöjd. Då behövs det bara en till godkänd tävling för att vi skall byta klass. Men, det är svårt att rymmas med i tävlingarna då man är i nybörjar-klassen, de blir fullt genast.

Besök hos optikern och mommo

På lördagen var jag hos optikern och kollade min syn. Jag var där senast 2007, men min syn hade inte ändrast så mycket. Samtidigt tog de en bild av mitt ögonbotten, får svar om ca 3 veckor, om där finns något konstigt. Sedan skulle jag välja nya glasögon.. inte min favorit sysselsättning, gillar inte glasögon. Nu för tiden är det modernt med lite större och runda glasögon, sådanna vill jag absolut inte ha. Så det blev ett par omoderna. Jag får dem om två veckor.

Efter mitt besök hos optikern åkte jag och hälsade på mommo. Vi pratade om allt möjligt, ventilerade känslor och tankar i nästan 6 timmar.

Resten av kvällen spenderade jag med mina vampyrer.

Sjuk

Man blir ju så förbannad när man vaknar upp och märker att man kommer att bli sjuk. Varför den här veckan? Jag som hade sett fram emot att träna båda hundarna och mig själv. Och jag skulle också få mitt nya gymprogram den här veckan. Men såklart slår höstsnuvan till just då.

Har nog orkat vara på jobb, men inte så mycket annat. Har mest legat på soffan och sett på Vampire Diaries. Hundarna har tyckt att jag har varit tråkig, så igår tog jag bilen och åkte med dem till skogen, så fick de springa av sig medan jag fick gå i min egen takt, 

Tydligen kan man simma ännu

Laku ser så dum ut på alla foton, han sitter bara och väntar på kommando att få springa iväg

Jane hoppa opp på en  sten som är högre än mig, Laku klarar inte av det