Jag tycker om att fundera på olika saker. Tomppi blir alltid nervös på mig när jag tänker så mycket. En dag då jag pratade med en bekant, som nyligen gift sig, började jag fundera över kärlek och om man kan vara kär i någon hela livet. Hon sa nämnligen, att hon inte kan tänka sig att de skulle vara tillsammans hela livet, eftersom hon inte vet någon som faktiskt varit tillsammans så länge. Medan jag igen inte kan tänka mig att jag inte skulle vara med Tomppi hela livet. Varför gifter man sig om man inte tror fullt på att man kommer att vara tillsammans hela livet?
Kanske jag bara är naiv när jag tror på evig kärlek? Eller finns det faktiskt? Nog vet jag ju par som varit tillsammans hela livet. Men är det kärlek som hållit dem tillsammans eller har de hållts ihop av gammal vana?
Det är svårt för mig att veta, men, så mycket vet jag att kärleken ändrar med tiden. Först är man nykär. Sen blir man kär. Sen växer kärleken. Och vad händer sen? Går man sedan på rutin? Fuck rutin säger jag! Jag vägrar ge opp tanken om att kärleken är evig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar