Klockan 3 på natten vaknade jag av mensvärk som kom och gick, tänkte då att "jaajaa det här är någo slags övningsvärkar som bara lurar mig att något är på gång". Nå det höll på i 3 timmar och när jag gick på vessan kom det slem och lite blod. Då tänkte jag "jaajaa nu kommer det slem, det kan det ju komma flera veckor före förlossningen" Sedan slutade värkarna och jag sov en stund. Efter några timmar kom värkarna tillbaka och jag la mej på soffan med en varm vetekudde. Nångång mitt på dagen hämtade Tomppi pizza och då hade jag ännu int regelbundna värkar.
Efter det så kommer jag inte ihåg så mycket men värkarna började ta så sjukt att jag inte kunde koncentrera mej på netflix mera utan gick i en varm dusch. Då sa jag också till Tomppi att vi får nog åka in idag till BB så dom får se om något är på gång, men de kan nog hända att vi blir hemskickade.
Nå, jag gick i duschen och där kändes värkarna inte lika starka så stod där en lång stund. Sedan ringde jag till BB och sa att jag nog vill komma in och kollas. Hon bad mig ta värkmedicin och komma tidigast om en timme. Under den timmen så blev värkarna starkare och kom oftare och jag kunde faktiskt inte tänka på annat än att andas mig igenom dom. I bilen på väg till BB kom 4 värkar (det tar en kvart för oss att köra dit)
Vi kom in på BB halv 5 ungefär och då var jag 5cm öppen. Barnmorskan sa att jag får bli inne men att det nog kan ta en stund ännu innan något händer. Ungefär kl.18 kom hon och sa att hon vill titta hur långt det gått, då tror jag att jag har sagt att jag kan inte ligga stilla så länge att hon undersöker mej. Så vi gick till förlossningsalen och jag fick andas lustgas. När hon undersökte mej så gick vattnet, men har ingen aning om hur öppen jag var. Efter det här så tycker jag att allt gick väldigt fort. Plötsligt börjar det trycka så otroligt mycket och jag skriker "aaaah aj aj det trycker det trycker" Hon försöker säga att jag skall slappna av och försöker få mig att slappna av på olika sätt, men jag är helt i panik och kan inte slappna av alls, fast jag visste att jag måste göra det för att det skall gå framåt.
Nå, eftersom jag är helt borta så bestämmer de sig för att ringa läkaren för att jag skall få spinal-bedövning. Efter många om och men kommer läkaren och snäser åt barnmorskan om det ena och det andra som hon inte gjort färdigt etc. (Tomppi har berättat vad han sa, jag kommer bara ihåg att jag fick en känsla av att han inte vill vara där och jag är jobbig) Spinalen hjälpte inte det minsta. Lustgasen var i princip det enda som hjälpte då jag andades den under värkarna.
Kommer inte ihåg vad som händer sedan men i något skede får jag någon slags bedövning i livmodermunnen (?) Och sedan vill de att jag skall krysta. Men jag har väldigt svårt att känna hur jag skall krysta för det trycker helt fel tyckte jag.
Så efter en stunds krystande och inget händer, annat än att jag får höra att han har svart hår, börjar jag gråta och säger att jag är så dålig. Nå, det var jag ju inte. Efter en stund säger jag att jag inte orkar mera, då är det 3 barnmorskor i salen med mig och de försöker kämpa på mig, men efter att jag hållt på i ungefär en och en halv timme så bestämmer dom sig för att ta till sugklockan.
Krystande tog allt som allt en timme 40 minuter och han föddes kl.00:26. Efteråt fick jag förklarat åt mig varför det var så svårt och vad som gjorde att jag kände en så konstig tryck-känsla. Han kom med ansiktsbjudning. Många såna slutar med akut kejsarsnitt.
En likadan förlossning vill jag inte vara med om, men jag vill gärna prova en då babyn kommer som den ska. Vi får väl se när nästa kommer :)
