Sova, äta, sova, äta :D

Idag är jag i vecka 38+5, dagarna går åt till att sova, äta, vila och försöka göra något med hundarna.

Har varit två gånger till rådgivningen sedan senaste inlägg och har gått upp ganska ordentligt i vikt de senaste veckorna. Det verkar inte ha någon skillnad vad jag äter eller gör, upp går jag riktigt ordentligt ändå. Nåh, det är bara att gå ner det sedan, att bebben mår bra är huvudsaken. Mitt blodtryck var även lite på högre sidan, men ännu inget alarmerande. Då jag mäter det här hemma så ät det alltid mycket lägre än på rådgivningen, så kanske jag är lite spänd där, eller så fungerar inte den vi har här hemma lika bra. Mitt magmått är nu 36cm.

Har även fått spjälsängen flyttad till vårt sovrum, första tiden får han sova i mammalådan. Den ser inte så mysig ut på bilden, BB-väskan är också så gott som packad och bebisens kläder som han skall ha på sig då vi kommer hem, mina egna kläder är ännu opackade, men det hinner jag ännu.

Rådgivningsbesök

På onsdagen var jag igen till rådgivningen på kontroll. Allt var nog bra och bebisen ligger nere och har tydligen fixerat sig. Jag visste nog att han hade flyttat sig neråt, för hans rumpa har åkt neråt och ibland när han är riktigt vild på kvällen, så känns det som om hans hand skulle komma ut mellan benen, På söndag kväll, efter att Soffi hade lekt doktor med mig, så var han jätte vild och jag skrek och hoppade till några gånger när han busa där inne, Det är nog en helt otroligt fin känsla att ha någon inne i magen.

Nåjaa..men tillbaka till rådgivings besöket. Jag har gått upp nästan 20kg, är några 100 gram ifrån. Min rådgivnings-tant sa bara att det är ju individuellt hur mycket man går upp, tur att hon inte säger så mycket om min vikt. Har hört om sådanna som i slutet av graviditeten får höra att de är alldeles för feta och måste börja se upp med vikten.

Har inte mitt rdg-kort här nära, men tror mitt magmått var 34cm, det har växt 1cm sedan läkargranskningen. Blodtrycket och bebins puls var bra och mitt blodsocker har hållts inom gränserna.

Nästa kontroll har jag på torsdagen om en vecka.

Julfester och kalas

Fredagen efter läkargranskningen var det dags för julfest på jobbet. Före jag for så hade jag hittat en catering-firma som hade en ganska bra meny, där fanns något för alla, och så hade min chef beställt en chokladmousse-tårta. Före förra året så har vi brukat gå ut och äta på någon resturang i centrum av helsingfors, men förra året så föreslog jag att vi ju bara kunde äta i lugn och ro på jobbet. Förra året var trevligt, vi fick sitta i lugn och ro och behövde inte trängas på en full resturang med andra som har firmafester, så vi gjorde samma sak i år.

De sa på jobbet att det är tur att jag for bort i tid, för de tyckte jag var så stor att jag nog skulle ha tungt att jobba. Skönt att höra! Och det är nog sant, jag har nog lite svårt att böja mej ner till golvet och mina höfter var jätte trötta de sista veckorna som jag var på jobbet, nu är de bättre då de fått vila.

På lördagen efter jobbets fest var det dags för min lillasysters födelsedags-kalas. Jag hade bakar en chokladkaka, den smakade nog bättre än den såg ut. Alla tyckte den var jätte god (den var inte så platt som den ser ut på bilden) Soffi stal som vanligt showen, hennes lillebror var nog inte sämre heller. Nästa år har de två små till att tävla med om all uppmärksamhet :) 

Mitt sista inplanerade program för i år var borgå schäfer-klubbs lillajulsfest på Rafaels Steakhouse här i borgå. Vi hade en förbeställd meny, vi åt pepparbiff och till efterrätt creme brulee.

Babyshower

Mina söta vänner hade ordnat babyshower åt mej. Jag trodde inte det skulle bli någon sånn, men det var en trevlig överraskning. Vi åt gott och så hade de även förberett lite program, bl.a. fick alla en tutt i ett snöre runt halsen och om man sa ordet "baby" och någon märkte det så måste man ge bort tutten, den som hade flest tuttar runt halsen vann, men jag vet inte vem det var? Jag var iallafall utan tutt i slutet.

Sedan hade de också köpt en body som alla skulle rita på och så gissade alla vilken dag babyn föds. Vi får väl se om någon av dem har rätt eller vem som kommer närmast. De skulle även gissa hur stor omkrets jag hade på magen genom att klippa en bit av ett snöre, min lillasyster kom närmast, Dollans skulle säkert ha gått två varv runt mig. Vi mätade sedan med måttband min mage och den var 118cm, om jag kommer rätt ihåg. Jag är inte liten :)

Fick även en blöjkaka och ett gips så jag kan föreviga min "lilla, söta" mage :)

STORT TACK TILL ALLA SOM VAR MED! 

Läkargranskning

Nåjaa nu har jag varit på läkargranskning och samtidigt en snabb sväng till rådgivningen.
Idag är jag i vecka 35+0 och sedan senaste besök, för 18 dagar sedan har det kommit 3 kg till. Nå, jag springer ju inte omkring på jobbet 8 timmar varje dag mera, så det är ju klart det kommer lite kilon till nu, tänker inte ta någon stress över det.
Måttet på magen var idag 33cm och blodtrycket 107/77, exakt samma som förra gången. Bebisens puls var 140 och han ligger fortfarande med huvudet neråt, men har inte ännu fixerat sig. Han ligger alltså ganska högt upp ännu.
Livmodermunnen är ännu stängd men mjuk och livmoderhalsen är 1.5-2cm lång. Så enligt det är han inte påväg ut, men det skall han ju inte heller vara riktigt ännu.

Jag har städat lite idag och har bakat en kaka, till min lillasysters kalas, den håller nu på att svalna och sedan skall jag försöka hinna fylla den ännu idag. Skall ikväll till jobbet på lillajulsfest. Sov inte så bra inatt så tänkte nu ta en tupplur med Nisse på soffan.

Igår hade mina vänner ordnat en babyshower till mej, men skriver mer om den senare :)

Mammaledig en månad redan

Jag har tydligen varit mammaledig en månad redan. Det känns inte som det, tiden bara flyger iväg. Jag hinner inte alls med. Det är nog skönt att vara ledig, äntligen hinner jag fundera på att laga mat och kan vila då min kropp känns trött.

Lax med ångkokta rödbetor och potatis.

Igår sökte jag ut Libero-väskan från k-market, förut fick man den tydligen från BB men nu för tiden skall man söka den från en k-butik. På tal om väska så har jag börja fundera på om jag borde börja packa nånting i en BB-väska redan. Men jag tror nog det får bli till december att fundera på.

Ibland känner jag mig ganska sprick-färdig, som en ballong. Men det är nog en jätte ljuvlig känsla också, tänk att någon växer i min mage. Men det är också en väldigt konstig tanke.. TÄNK ATT NÅGON VÄXER INNE I MIN MAGE :O Herregud ändå! Hur kan det vara möjligt?! 

Förut har jag inte alls känt mig beredd på att ta hand om en bebis, och jag har tyckt att han kan hållas där inne så länge att jag blir "mogen", men någon dag i slutet av förra veckan så fick jag en känsla av att nu är jag färdig, nu kan han komma när han vill. Imorgon har jag rådgivning och läkar-granskning och jag vet inte hur jag skall kunna sova inatt, för det känns så spännande att höra vad de säger. Rådgivningstanten kommer antagligen att säga att min vikt ökat för mycket :) 

Rally-toko tävling i Raseborg

För ungefär två veckor sedan var vi med Laku på det som jag hoppades skulle bli vår sista rally-toko tävling. Nå, det blev inte så. Han var inte alls med och jag fick ingen bra kontakt med honom, men det var nog bättre en tävlingen på sommaren som var ute på en gräsmatta. Vi samlade ihop 65 poäng, 5 poäng från godkänt. Lite harmar det, men å andra sidan, vad kan man, djur är inga maskiner. Antagligen är det något med mina hormoner eller liknande, för från den stunden som min mens borde ha börjat så har det inte gått att tävla med Laku. Förut var han ju en hund som blev bland de 5 bästa i alla tävlingar.

Vi skulle ha fått plats på en tävling i Janakkala nu på lördag, men bestämde mig för att tacka nej till den platsen och nu påriktit hålla tävlingspaus, iallafall 2 månader. Få se om gamla Laku kommer tillbaka då bebisen är ute.

I väntan på tavlorna de andra bilderna

Jane och Nisse var på en fotografering för hundar för ungefär 2 månader sedan. De två första bildena här beställde jag som filer, så att jag kan beställa foton eller andra saker av dem om jag vill, eller bara använda på nätet.

Igår fick jag ett mail om att tavlorna, magneterna och julkorten är påväg, men hon hade missat och satt för några magneter. Så för att jag nu måste vänta en stund på resten av magneterna så skickade hon 6st bilder alldeles gratis. Hon skrev också i mailet att mina tavlor såg så fina ut brevid varann att hon måste fotografera likadanna tavlor, med samma bakgrundsfärger, till sig på jullovet.
Nu är det bara att vänta på de riktiga tavlorna och bestämma vart de skall hänga. Har nog en tanke om var jag vill ha dem, men vi skall se om Tomppi går med på det.

Andra och tredje mammaledighets veckan

Veckorna bara rusar iväg, idag har jag 47 dagar kvar till beräknade datumet. 47 DAGAR!! Det är ju ingenting. Enda spegeln vi har som man kan fota sig i finns i Miras rum, och det är sådär trevligt roddigt, men jag vägrar städa det.

Jag har klippt mitt hår, för första gången på 5år var jag till en frissa och klippa det. Jag sa att hon får göra va som helst, bara jag får fast det. Och jag är nöjd med resultatet, fast jag ser helt slut ut på fotona.

På veckoslutet var jag på inflyttningsfest, med halloween-tema, på Åland. Jag orkade inte satsa allt för mycket på att klä ut mig, då jag inte visste hur länge jag skulle orka vara på festen, ritade bara ett spöke på en topp. Ett väldigt sött spöke.
Min moster bor också på Åland, så jag bodde hos henne. Sängen jag sov i var så låg att jag hade svårigheter att komma upp ur den, så nog börjar magens storlek kännas så småningom. Underbart!
Min moster kom med samma båt över till Åbo, vi hade en liten hytt som jag inte kunde vara i för där var så jäkla hett. Istället gick jag runt och shoppade och satt i cafeterian och läste en tidning. Shoppade ett par byxor och en dreggel-lapp åt bebben och till mig själv en body-mist, lotion och duschcreme från Victorias Secret.

Eftersom jag inte längre orkar gå med hundarna så långa sträckor så har jag nu börjat anlita hundkonsulter från Akan för att gå med Jane och Laku en gång i veckan i en timme. Flickorna och Laku brukar iallafall vara trötta efter promenaden, Jane skulle bra kunna gå hur långt som helst, men det är ju ändå bättre än ingenting.

Jag har också varit på förlossningsförberedelse till BB. Det blev mera verkligt nu och känns mer skrämmande än förut, men har samma åsikt som före, tänker försöka så långt det går utan någon smärtlindring, Om jag kan andas lustgas så tänker jag använda mig av det, men tänker försöka klara mig utan epidural.

Nu sitter jag och väntar att klockan skall bli kvart före 12, då skall jag och Laku åka till Ekenäs och tävla i rally-toko. Jag hoppas verkligen att det är Lakus sista tävling i nybörjar-klassen, skulle inte orka tävla med honom mera.

Första mammaledighets veckan

Nu har jag varit ledig i en vecka. Fick höra av en bekant att han också skulle kunna vara mammaledig för det är ju så skönt. Visst är det ju skönt att vara ledig, det säger jag inte emot. Men det är ju inte som att vara ledig i "normalt tillstånd". Iallafall inte för mig, andra kan ju ha det lättare, men många har det också värre nog vet jag det. Men i mitt fall så har jag svårt att sova på natten, ligger vaken nått tag mitt i natten i några timmar alltid. Om jag sover på vänster sida så börjar höften värka, på rygg är det obehagligt att sova och ligger jag på högra sidan så får jag halsbränna. Och så måste jag såklart springa på vessan några gånger varje natt. Nå, inga problem, jag behöver ju inte fara iväg på jobb så kan ju sova en stund på dagen om det är riktigt illa. Sedan kan man ju tänka sig att det är skönt att vara ledig för då kan jag gå långa promenader med hundarna. Nej, det kan jag inte. Jag orkar inte. Jag orkar gå ungefär 1km och sedan börjar det trycka nere i magen och går jag längre så börjar det dra i vaderna. Jaa och så måste jag ju också hålla koll på mitt blodsocker.

Skriver inte det där för att klaga, så är det när man är gravid och jag har ju inga större problem, så jag skall vara nöjd. Men kan nog inte påstå att det är som en normal semester, som han kanske trodde.

Första veckan av min ledighet så har jag tagit korta promenader med hundarna, sett på filmer och hittat en ny serie att följa på netflix. Har också sorterat baby kläder enligt storlek och tvättat alla täcken och handdukar och spytrasor etc.

Provade också att göra grönkåls-chips på veckoslutet, de är nog helt okej. Hoppas nu också att de faktiskt är så nyttiga som de pratas att de är, men snart kommer det väl fram att grönkål orsakar cancer. Allt orsakar cancer nu för tiden. Suck!

Måste avreagera mig lite

Skall skriva ett inlägg om min första vecka som mammaledig, men först måste jag avreagera mig lite. Ber på förhand om ursäkt för mitt språkbruk.

Men, jävla typer i den här *piiiiiip* byn som inte kan hålla sina *piiiip* hundar på egen gård. I de två närmaste husen bor det hundar och de kan när som helst komma på vår gård eller på vägen gående ensamma. Den ena är en schäfer och andra en collie, så inga små saker. Collien brukar komma och anfalla mina hundar genom staketet. En gång blev jag jävligt förbannad och sprang och jaga iväg den med en sopborste. En gång kom den springande, skällande emot mej och Jane då vi tränade på bakgården, och där är inget staket. Så jag tänkte att nu är det färdigt med den hunden, för problemet är ju alltså det att Jane är livrädd och väldigt osäker med andra hundar, och hon kör på fight istället för flight, så hon hugger före hon hinner ta reda på om den andra hunden är snäll eller inte.

Nå, den gången den kom springande mot oss så gick det bra. Jane sprang nog skällande efter den, men den sprang iväg med svansen mellan benen och Jane stannade vid gränsen till vår gård och kom tillbaka. Men det har ju lett till att jag har hjärtat i halsgropen varje gång jag rör mig utanför dörren.

Även ett par lapphundar som bor i längre in på vägen ställer till problem. Förutom att de kan springa lösa så har den ena en gång kommit och anfallit Jane och bitit henne i rumpan. Då var Jane alltså kopplad.

Det är konstigt att människor inte skäms och ser till att hundarna hålls på gården. Nå, Jane är den enda av våra hundar som inte ännu sprungit iväg. Laku var en gång på grannens gård, men jag märkte det genast och sprang efter honom. Jag har inte sett en ägare till någon av de andra då de varit lösa, inte ens hört att de ropat på hunden. Nisse har också några gånger sluppit igenom staketet på olika ställen, men då har jag sett till och gjort så att han inte kommer igenom där mera.

Misstag kan ju hända, men misstag kan hända 1-2 ggr/år. Sen är det inte misstag mera.

Nå, det största problemet är egentligen ingen av dehär, utan en jävla bulldog, eller egentligen ägaren till bulldoggen. De har en stuga en bit in på vägen mitt emot vår väg. Och pga av lapphundarna som bor längre in på vår väg så har jag alltid gått åt andra hållet.. Nå, nu kan jag inte det mera heller. Första gången jag råkade ut för bulldoggen var på påsken då jag gick med Jane och Laku och Mira med Nisse. Plötsligt kommer det en ensam bulldog gående emot oss mitt på vägen. Ingen människa syns till. "Jaha.. och vad fan gör jag nu" tänkte jag. Jag har en hund i var hand som är färdiga att bita om det behövs och en liten Nisse med en liten flicka som jag måste se till att inte får traumor. Som tur är så verkar bulldoggen inte bry sig så mycket om oss, den går nu där och snusar och tar det lugnt. Sedan efter en tid som känns som 5 minuter så kommer det en gubbe på en jäkla golfbil körande alldeles lugnt. När han kör förbi oss frågar jag om det är hans hund, han säger lugnt "jo", sen kör han vidare, så säger jag "dom här biter sen om den kommer nära". Hunden börjar sakta lunka efter honom och stannar då den är i bredd med oss, då börjar jag skrika åt den med väldigt grov röst "SCHAS, GÅ BORT!! GÅ IVÄG!!" Då äntligen stannar gubbjäveln och stiger av bilen och ropar på hunden. Då går vi iväg. Mina hundar var helt tysta under hela episoden, för de såg att jag hade situationen under kontroll, men skulle bulldoggen ha kommit närmare än en meter så skulle det inte ha gått lika bra.

Nåjaa, en annan gång då jag gick med Tomppis mamma så kom den jävla hunden igen gående mot oss på vägen. Då gick hon och förde hem den medan jag väntade med hundarna.

Och sista gången som den kommit var när vi igen gick med henne. Då såg vi att gubben stod på gården och så svängde vi eftersom vi vet att han har hunden lös då han är där. Men så ropade han efter oss "Har dom snusat på varandra" Så skrek jag "Nej, o de ska dom inte göra för dom här biter" Han svar var "Jahaaa då måst dom väl ha munkorg på" Då såg jag rött  så tur att Tomppis mamma var med, för annars skulle han ha fått höra vad jag tycker om honom, hans hundhållande och bulldoggar överlag.

Jävla typ, munkorg på mina hundar så att hans skall få springa kring byn som den vill?

Så nu har jag väldigt få ställen som jag kan gå med mina hundar, måste gå längs asfaltsvägen eller ta bilen nånstans. Nå, än så länge kan jag ta bilen, men vad gör jag sedan då jag vill gå med barnvagnen?

Nå, den dagen, den sorgen. Kanske hunden blir under någon bil före det, så som den springer mitt på vägen.

Och för att nu försvara Laku och Jane. De är inga monster. Men Jane blir jätte osäker då det kommer lösa hundar nära och då kan hon hugga. Laku vet jag inte om han skulle göra något, men vågar inte ta chansen. Och jag har ju inga problem att gå förbi andra hundar, så länge de är kopplade eller under kontroll.

Sista fredagen på jobbet och rådgivningsbesök

Morgonen började med rådgivningsbesök. Allt var bra. Jag är nu i vecka 31 och har gått upp lite på 12kg allt som allt. Måttet på magen är 29cm och bebbens puls 140. Han har tydligen lagt sig med huvudet neråt, kände hon.

Sedan pratade vi om hur jag känner inför förlossningen och jag konstaterade väl mest att jag inte funderar jätte mycket på den utan mera på allt där efter. Hur ammningen skall gå och hur det blir med sovande och all skötsel över huvudtaget. Jag sa till Tomppi på tisdagen att han måste förstå att jag behöver lugn och ro de första veckorna innan ammningen och allt börjar löpa. För jag är inte som hans ex som bara tar allt som det kommer och inte funderar desstu mera, men jag försöker nog lugna mig och tänka att det går nog bra. Så många som hittills har klarat av det så nog tammifan skall jag också göra det.


Nu sitter jag här på jobbet, min näst sista jobbdag och min sista fredag. Har nog inte riktigt ännu förstått att det snart är slut på dethär. Kommer kanske förstå det på tisdag då jag inte mera åker iväg på jobb. Jag har redan lämnat nyckeln här och städat ur mitt skåp. För på måndagen vill jag bara komma, vara här utan att tänka desstu mera och gå iväg snabbt, annars blir det nog bara tårar.

Kommer inte ihåg vad jag gjort

Det är så svårt nu för tiden att skriva blogg-inlägg, för jag kommer int ihåg vad jag har gjort eller vad jag har haft för tankar. Jag skulle nog kunna skriva om hur babyn rör sig och när, det är det som mitt liv kretsar omkring.

Igår var jag iallafall på träningar med hundarna och märkte att jag inte längre får fast min träningsväst, förra veckan gick den ännu bra på. Min mage växer så det knakar och det känns i höfterna, de börjar nog vara väldigt trötta i slutet av dagen. Jag hoppas det bara inte blir mycket värre, jag har ju ännu en tid kvar att vänta.

Nu har jag 6 arbetsdagar kvar, sedan hoppas jag få lite tid att umgås med hundarna innan det blir dags att umgås med lillen. Funderar fram och tillbaka på om jag skall eller inte skall anmäla Laku till ännu en rally-toko tävling. Frågan är bara om jag orkar köra till Karis i mitten av november.

Sista sommarsemester-veckan

Förra veckan hade jag min sista sommarsemster-vecka. Började veckan med att fixa till mina ögonfransar. Tisdagen åkte jag till Sibbo för att först hälsa på hos mommo och sedan hos famo och fafa. Onsdagen gick jag på sockerbelastnings-test för att kolla om jag har graviditets-diabetes. Och fy fan, det visade sig att mina värden var för höga. Så nu är blodsockermätaren min nya, bästa vän.

Nåh, det visade sig, då jag började testa att det nog inte är så farligt. Mitt blodsocker hålls väldigt lågt, så verkar inte vara så "allvarligt". 

Onsdagen åkte vi med Dollan till Flamingo och tittade på filmen "Kätilö". Den var konstig, men nog bra, men det var mycket som man inte riktigt förstod hur det hängde ihop.

På lördagen åkte vi på 23 timmars kryssning, jag, Tomppi och mina yngre systrar. Jag och Tomppi hade ganska lyxig hytt.

Då mitt blodsocker hållts på en bra nivå så vågade jag ta efterrätt på båten. Och oj vad gott det var med popcorns-glass, bland det godaste och konstigaste jag ätit. Och, som jag trodde, mitt blodsocker steg inte heller efter att jag ätit glass och muffins.

På kvällen uppträdde Scandinavian Hunks. Nog är de ju helt trevliga att titta på, med man såg inte mycket för jag orkade inte tränga mig längst fram.

Utsikten från vår hytt-balkong.

Efter semestern har jag 3 veckor och en dag kvar på jobbet. Känns lite vemodigt. Men det blir ju ett nytt, spännande kapitel som öppnas i mitt liv efter det.

Nisse 1år

På lördagen fyllde Nisse 1år. Vi hade en liten, liten bjudning. Jag hade bakat en fjäriltårta eftersom han är en fjärilshund.

Tiden rusar iväg

Det känns som att det var igår som vi var på första ultran, efter det har tiden egentligen bara flugit iväg och magen växer så det knakar. Idag gick jag in i vecka 26, 104 dagar kvar till beräknade dagen. Är jag bered? Nej, absolut inte, men nog skall jag klara av det. På måndagen skall jag till rådgivningen på kontroll och på tisdagen på en föreläsning om barnskötsel och amning. Kanske det börjar kännas mera verkligt sedan.

Min chef sa till mig att min mage är större än många som skall föda riktigt just. Och en arbetskompis frågade om det inte är svårt att stiga upp ur sängen med en så stor mage. Kan nog inte säga att min mage känns av så mycket, i princip känns det väl som normalt, förutom att någon håller på och rör sig där inne. Har de senaste dagarna märkt att han börjar få mindre rum där inne och inte kan röra sig som förut, men nu känner jag också av alla rörelser för han kan inte gömma sig långt inne mera.

För en vecka sen var vid med Soffi i HopLop, försökte få foto på henne. Men det blev bara suddiga bilder. Hon frågade av mej "Vad älskar du? Älskar du glass? Jo, de gör du." Ibland undrar man vad det rör sig i den lilla gullungens huvud då det kan komma vad som helst när som helst. Hon är nog så rolig.

 För tillfället sitter/ligger vi med Nisse i soffan och ser på Temptation Island. Har missat många delar här emellan, såg de första men har inte följt med det så aktivt. Men jag förstår nog egentligen inte varför man skulle fara med dit. Kanske om man är ung och vet att ens förhållande inte ändå kommer att hålla, då kan man ju lika bra åka dit och ha roligt och bli brun. Förstår inte riktigt, kanske jag börjar bli för gammal för sånt.